Jäsp

Vissa dagar är man tröttare än andra. Idag tillhör den trötta varianten.

Kanske beror det på att jag hade underligt livliga drömmar inatt. Drömde att jag var i en simulator på Liserberg. En sådan där variant där man sitte ri stolar som rör sig, och de visar en film på en stor duk. Vi ahde 3D glasögon och allt var så, riktigt oriktigt. För jag visste att jag var i en simulator hela drömmen. När åkturen var slut, gick jag ut från hallen och kom ut i det fria.

Så jag har åkt berg och dalbana i natt. Och det märks nu på morgonen. Känner mig yr och underlig. Skumt!

Igår fick jag en present på posten. Världens sötaste spindelstrumpor. Så väldigt söta så att jag skulle vilja glida runt med dem på jobbet. Men det passar sig kanske inte riktigt. Får bjuda hem folk istället! Tack för den fina presenten!!!! Lyste upp min annars gråa mobilstruldag!

Har bestämt mig för att försöka stanna kvar här ett tag. U får väl pendla, jag kan inte lämna mina söta elever. Och jobbet. Trivs alldeles för bra just nu för att ge upp det. Och stugan är så fin! Ja, före vi vet om han får fast, så är det ju egentligen inget att diskutera. Nu får vi bara hoppas att han får tjänstledigt här, så att han kan komma tillbaka hit efter sommaren om han inte får fast.

Det är så mycket lättare att uppskatta det man har om man inte är låst. Tidigare fick jag lätt panik här. Såg mig bo här och skrumpna bort. Nu har vi har ena foten på väg bort, vill jag plötsligt inte iväg längre.

Och ikväll blir jag nog klar med religionen!!!

Argare än arg. Varning för Sony Ericsson.

Nu ger jag upp. Jag är så less och arg, att U får ta min roll....

Det hela, och inte vidare roliga, började med att jag för ungefär ett år sedan köpte en Sony Ericsson telefon. Tog den dyraste modellen, med 3.2 pix kamera och andra skojiga funktioner, som var fräscha då. Fick visserligen betala en mindre förmögenhet varje månad för telefonen, men med kamera och allt, tyckte jag det kunde vara värt det.

Efter inte speciellt lång tid fick jag dyra trådlösa lurar, bluetooth, av syrran. Bra för hjärnan( inget cancer, än:-), och smidigt att göra mobilonader, det vill säga gå långa rundor och tjata med varandra, fast på distans.

Men mitt bluetooth funderade inte. Trist, och jag skulle lämna in telefonen. hade ju massa garantitid kvar, och en sån sak ska fungera, annars var ju headsettet a 500kr menlöst.

1. Telefonen lämnas in till 3. De behåller den i 6 veckor. Får tillbaka den.

2. Kommer hem. nej, bluetoothen är fortfarande söner. Suck. Åker in igen tre dagar senare. De behåller den två månader!!!

3. Får tillbaka en "ny" telefon. Min gamla gick inte att laga. Tar hem den nya för att ladda den. Går inte att starta. ALLS!

4. Åker tillbaka, lämnar in den nya telefonen som aldrig varit igång ens! De behåller den en vecka.

5. Får tillbaka den. De säger att den bara behövs laddas. Åker hem och laddar den.

6. Det visar sig att den har batteritid på 30 min. Tiden från att jag tar ut den från laddaren( fulladdad) och kör till jobbet (25 min) är för lång tid!!! Så den dör på vägen!

7. Åker in igen, arg, sur och förtvivlad. De förklarar att man ofta får gamla batterier i nya telefoner??? Så jag får ett nytt batteri.

8. Kommer hem. telefonen är döende, igen. Provar att stoppa in U´s fulladdade batteri, som fungerar i hans telefon utan
problem( vi har samma modell). Hans batteri är plötsligt dött i min telefon, men fungerar i hans. Det är med andra ord inte batterifel, utan telefonfel. HJÄLP!

9. Idag ska U åka in. Jag är rädd att jag annars kommer slå ner killarna på 3. Seriöst alltså. Arg är inte ordet som räcker. Uppgiven, desperat och slutkörd.

Disträ och shoppinggalen

Jag har nog något problem. Sista tiden har jag antingen varit totalt frånvarande, eller shoppat. Jag befinner mig i andra ord antingen framför datorn och är okontaktbar, eller i någon affär och shoppar mer än vad jag behöver.

Inget vidare kul för U. Han pratar lite med mig ibland, jag nickar, och lyckas ibland hålla med. men ofta har jag inget minne av det några sekunder senare. Han skrattar gott åt mig. Men innerst inne tycker nog både han och jag att det är trist. Jag vet inte varför jag blivit så konstig. Började väl någon gång efter jul. Hoppas jag vaknar upp snart...känns nästan som att jag befinner mig mitt i Snö.

Eller så shoppar jag. Då är jag plötsligt klarvaken( eller kanske i ett zombishoppoholic trans?). Idag lyckades jag handla:

Ett par Ecco på rean( halva priset) a 400kr.
En Armani tröjapå rean ( halva priset) a 800kr.
En Odd Molly tröja a 500kr, ordinarie pris!!!
Samt en Bondelid klänning a 300kr på rean, under halva priset!!

Jag fick även äntligen tillbaka min mobiltelefon, hurra! Och gissa vad?! före mig i kön stod en mycket tjurig man, som hade väntat på sin telefon i evigheter. han var både arg, rasande, skrikande och allmänt hemsk. Så jag kände mig som en liten tjurig ängel när jag började tjata om min telefon...skönt med sura gubbar framför mig i kön, då slipper jag vara den värsta.


U köpte faktiskt också jättemycket kläder...för 3600kr!!!!!!!!!!!! Så jag behöver inte skämmas så jättemycket när jag tänker närmare på saken. Och tänk vad fina vi kommer vara när vi går hand i hand i Stockholm i sommar!

Stockholm, del 1

Idag fick jag ett sms av U. Han har fått jobb i Stockholm. På riktigt. Eller tja, ett vikariat på 6 månader, men ändå. Med en riktig lön.

Så vad ska jag göra nu?


Självklart fick jag en glädjeattack, äntligen, äntligen och ännu mera äntligen. Som jag har tjatat om att man inte kan bo här hela livet. Som han har avskytt sitt jobb här. Och som att äntligen ha anknytning till staden där all onödig lyx existerar i mängder. I alla jämfört med Furusjö. Här har vi inte ens en bokbuss vad jag vet.

Men jag då? har ju för inte allt för längesedan lämnat Göteborg eftersom att jag avskyr distansförhållanden. Eftersom att jag inte kan sova på natten utan U. Eftersom jag vill vara med honom på kvällen, på natten och på morgonen. I Göteborg hade jag ett liv. När jag väntade på honom under veckorna kunde jag umgås med vänner, shoppa och rulla runt farmor. Nu blir jag plötsligt ensam i skogen. Tur att det snart är vår och finns massor att göra i trädgården....om vi bor kvar.....för annars är ju inte ens det vidare kul....

Så kanske borde även jag söka jobb i Stockholm.....????.......menjag älskar ju mina elever här....och mitt spa.....och min bil....

Kan man ta med eleverna och stugan tro? Och vågar vi både lämna allt här när han bara har ett vikariat?


?????????

?????????????????????????

Men ändå bubblar jag av lycka och olycka.....Stockholm verkade vara så mycket roligare när det var en dröm.....nu känner jag mig underlig....vill......men vår stuga.....

???????????????????????????????

Snö

Så idag kom äntligen januarisnön. Som de flesta i Sverige vet, så har det snålats med vinterkylan den senaste tiden, vilket har inneburit bilresor utan skrapande rutor och iskalla rattar...( ska mäta ratten imorgon , nu när jag tänker på det. Har ju inte behövts något rosa luddigt i den senaste värmeböljan:-)

I helgen var det så trevligt väder så att jag bara hade en kofta på mig när jag släpade ved mellan trädgården och förrådet. Då funderade jag på vårlökar och nyplanteringar. Idag var de tankarna långt borta. Istället fokuserades dem på snö och kyla.

När jag körde hem var det kolsvart och väldigt vackert. Snöflingorna virvlade runt bilen och helljuset skapade sprakande flingor och silverglans på vägen. Det var verkligen vackert och jag funderade på de stackars medeltidsmänniskornas tragiska öde, som aldrig fick beskåda den vackra gnistrande snöyran. Det är något märkligt med snö. Inte undra på att massor av böcker, noveller( hummm), och annat är uppkallat efter just detta naturfenomen. Tror att vi har minst tre fyra stycken med snö i titelordet här i stugan. Det måste bero på det kalla, kontrasten, det vackra, spröda men förgängliga. Eller nåt.

Motsats är kanske, "ökensand". Men motsats till ökensand borde vara istapp, och inte snö." Istapp" låter kallt och hårt och död, och inte alls lika romantiskt vackert som "snöflinga". Så jag vet inte vad motsats till snö är.

Efter maten gick vi och badade i spat. Det var mysigt och ångande och snön föll i blöta klumpar ner på oss. men det var inte så farligt. Jag gillar kontrasten av varmt och kallt. Jag lekte "hela havet stormar" i spat. U var dålig och förlorade hela tiden. Vi plaskade runt och funderade över snö, Stockholm och mina elever. Sen gick vi upp och det var inget kul med våta snötofflor som hade blivit iskalla under badandet.

Nu slog det mig, motsats till snö är givetvis, spaånga.

Nu ska jag skriva på religionen. Never ending story så att säga. Detta är sista delen i en av alla delkurser. På måndag börjar nästa kurs, som även innefattar en c-uppsats. Och på måndag börjar även arbetet med en D-uppsats i svenska. Så nej, jag kommer inte ha något liv den här våren.

Fortfarande åtta

Hej igen...:-)

Jag har en klocka på min dator som går ungefär sju minuter för tidigt. Vår dvd-spelare har även den en klocka, som går två minuter för tidigt. Och på armen har jag en tredje klocka som går nästan rätt.

I kväll sitter jag i soffan med datorn i knät och borde verkligen börja skriva på examinationsarbetet i religionen, som jag är fem dagar sen med. Istället för att börja skriva, kollar jag om vartannat mina Traderaauktioner samt min mailbox. Jag skojar inte om jag säger att jag under vissa stunder kollar oftare än vart femte minut. På båda två. Sen tänker jag att "jag ska bara kolla en gång till, sen ska jag börja skriva", och kollar, och kollar, och kollar.

Det verkar sluta i ren katastrof. Eller i alla fall ett blogginlägg.

Det riktig jäkliga med hela situationen, och inledningen med alla klockor är att:
Först kollade jag på min datorklocka, och konstaterade att klockan var åtta. Ok tänkte jag, borde verkligen börja skriva, bara två timmar tills U kommer hem. Men givetvis måste jag kolla mailen/Tradera först och gjorde det. Omsorgsfullt. När jag inte kunde kolla på den tomma mailboxen mer, kollade jag på klockan. Upptäckte att den fortfarande var åtta, eftersom att jag nu lyfte blickan och spanade in den på Dvd-spelaren. Suckade djupt, kollade mailen, och funderade över att resa mig upp. Tiden går ju kan man tycka. Kollade Tradera igen, och tänkte att " nu får jag verkligen ta mig i kragen( typ) och börja skriva. Så jag spanade ner på klockan och såg att den fortfarande var...just det, åtta.

När man har tråkigt stannar verkligen tiden. I alla fall i lilla gula stugan.

Så nu, istället för att skriva tenta, skrev jag här, och ska nu bara kolla mailen/tradera, och sen börja skriva. Ses snart!