Argare än arg. Varning för Sony Ericsson.

Nu ger jag upp. Jag är så less och arg, att U får ta min roll....

Det hela, och inte vidare roliga, började med att jag för ungefär ett år sedan köpte en Sony Ericsson telefon. Tog den dyraste modellen, med 3.2 pix kamera och andra skojiga funktioner, som var fräscha då. Fick visserligen betala en mindre förmögenhet varje månad för telefonen, men med kamera och allt, tyckte jag det kunde vara värt det.

Efter inte speciellt lång tid fick jag dyra trådlösa lurar, bluetooth, av syrran. Bra för hjärnan( inget cancer, än:-), och smidigt att göra mobilonader, det vill säga gå långa rundor och tjata med varandra, fast på distans.

Men mitt bluetooth funderade inte. Trist, och jag skulle lämna in telefonen. hade ju massa garantitid kvar, och en sån sak ska fungera, annars var ju headsettet a 500kr menlöst.

1. Telefonen lämnas in till 3. De behåller den i 6 veckor. Får tillbaka den.

2. Kommer hem. nej, bluetoothen är fortfarande söner. Suck. Åker in igen tre dagar senare. De behåller den två månader!!!

3. Får tillbaka en "ny" telefon. Min gamla gick inte att laga. Tar hem den nya för att ladda den. Går inte att starta. ALLS!

4. Åker tillbaka, lämnar in den nya telefonen som aldrig varit igång ens! De behåller den en vecka.

5. Får tillbaka den. De säger att den bara behövs laddas. Åker hem och laddar den.

6. Det visar sig att den har batteritid på 30 min. Tiden från att jag tar ut den från laddaren( fulladdad) och kör till jobbet (25 min) är för lång tid!!! Så den dör på vägen!

7. Åker in igen, arg, sur och förtvivlad. De förklarar att man ofta får gamla batterier i nya telefoner??? Så jag får ett nytt batteri.

8. Kommer hem. telefonen är döende, igen. Provar att stoppa in U´s fulladdade batteri, som fungerar i hans telefon utan
problem( vi har samma modell). Hans batteri är plötsligt dött i min telefon, men fungerar i hans. Det är med andra ord inte batterifel, utan telefonfel. HJÄLP!

9. Idag ska U åka in. Jag är rädd att jag annars kommer slå ner killarna på 3. Seriöst alltså. Arg är inte ordet som räcker. Uppgiven, desperat och slutkörd.