Redan söndag

Vaknade just och upptäckte att det redan var söndag. Det bidrog till att jag blev på smått dåligt humör( som vanligt), och fundeade på hur långt det var till onsdag när vi åker.
Alldeles för långt. Men resan är inte bara en tripp på skära moln. Jag har inget att ta på mig! Shoppinggalningen skulle villja rusa åstad och köpa hem minst två upplagor av olika trevliga bröllopsplagg. Men jag vet fortfarande inte vad jag ska ha, och då är det inget kul att shoppa. Shoppa för att man måste är liksom inte kul alls.Visserligen blev vi lite lugnare igår, tydligen är tom jeans ok på denna tillställning, men ändå, det är ju inget kul.

Vi har kollat in lite nattaktiviteter i London också. Men alla skojiga konserter är månaden efter. Vi har beslutat oss för att gå ut på torsdagen, eftersom det faktist inte händer nåpgot speciellt alls på fredagen. Får väl erkänna då, nu nar U redan skvallat att jag var lite nervös för fredagen, all alone med massa främmande personer. Men det blir nog trevligt, och somsagt, fredagen i London var inte mer speciell än torsdagen. Grämer mig att vi missar Marc Almond med en månad. Men det är ju faktist en månad. Och det är bättre än om det hade varit helgen efter!

U kom hem igår, och hade haft det kanonbra. Kul för honom. Även pappa kom hem, från Korea, och även han hade haft det bra. Själv har jag varit i lilla stugan hela veckan tänkte jag. Men sen tänkte jag vidare, inte illa, jag älskar ju min lilla stuga! Det var i alla fall kul att U kom hem. Tyvärr var han så trött så, och somnade vid elva. Nu snarkar han fortfarande från sängen. Eftersom han fyller år borde jag kanske ge honom frukost på sängen? Men vi har bara fil och flingor hemma. Inget romantiskt.

Grufflar

Morgonstund är halsontsstund.
Vaknade någon gång mitt på natten och kände att jag hade ont i halsen. Månne vara datavirus från svärmor som smittat mig, tänkte jag, gick upp och tog en halstablett. Mycket lägligt att jag genom att vara Buzzador fått massvis med påsar halstabletter. Nu har jag ett litet lager kvar, och det är alldeles utmärkt i min nuvarande situation.

Tog således en tablett, och somnade om. Vaknade irriterande tidigt för att vara lördag, och fick snällt ta en till före kaffet. Ingen bra start på helgen och veckan. För i veckan är det ju bröllop och då måste jag vara i topp.

Har nu tjurat runt i stugan. Plockat upp lite skräp så U inte tror att han kommit fel när han kommer i eftermiddag. Vill ju inte att han vänder i dörren av misstag att han tror han hamnat på tippen. Plocka upp skräp är inte kul. Och när vi är i London kommer en kollega bo här och passa katterna. Det innebär att hon med all säkerhet eventuellt kanske "råkar" rota lite i mina lådor, vilket i sin tur betyder att jag måste vika fint, och inte hastigt trycka ner mina kläder. Eftersom de blivit "hastigt tryckta" den senaste tiden, innebär det att jag idag måste hiva upp alla lådor och vika fint för synes skull. Hjälp vad patetiskt, egentligen. Hon kanske inte ens rotar?

Körde fel tre gånger

Nej, man ska inte vara trött och köra bil. Knappast någon nyhet. Men det gjorde jag ändå idag. Kom precis hem efter årets längsta dag, typ. Har beslutat mig för att bara lyssna på snabb aggresiv musik i bilen framöver, så jag håller mig vaken.

Började med att en elev kom till skolan diret från psyket. Har det för jäkligt jobbigt hemma. En annan elev har spenderat en natt utomhus. Så nej, de mår inte bra. Trösta och vara kurator, vi har tyvärr ingen sådan på skolan för tillfället. En tredje elev verkar inte vara 17, fast han påstår det, måste göra utredning, och en fjärde vill absolutr byta till min klass, med tårar i ögonen deklarerar han att han slutar skolan om han inte får börja hos mig.
Allt detta inträffar idag, när jag egentligen bara ska planera. Inga lektioner, ska bara sitta och fundera över nästa vecka. Och läsa Tristan och Isolde som jag precis fick från min suveräna bibliotekariekollega/kompis. Inget blev det läst, och inget planerat. Bara två samtal med soc och en massa samtal med eleverna.
Jag kände mig ialla fall betydelsefull och uppskattad. Trevligt, mitt i all tragedi.

Lyckades sluka en tårtbit också. Trevligt trevligt. Och lyssna på en lång harrang av en kollega som berättade hur jag skulle undervisa, i ett ämna kollegan själv inte undervidsar i. Tog det hela med en nypa salt.

Körde sedan fel till Växjö. Hann förbanna U massor med gånger att han snodde med sig Gpsén till Kalmar. Visserligen försökte jag tjura mig till den innan han åkte, men med tanke på att det var en julklapp från mig till honom, kändes det liksom inte helt rätt, och han behövde inte kämpa vidare mycket för att få behålla den. Nu ångrade jag mig, och svor över att jag inte kämpat mer. Hann på minuten i tid. Först föreläsningen och jag hade somsagt inne hunnit läsa allt. Hade skrivit ut en karta från Hitta.se. men fick lära mig ett den suger fett. Väl framme, i tid! upptäckte jag att vi hade världens tristaste lärare. Kanske inte dålig, nej, o nej, han hade sina papper, och kunde sina hexametrar, men fasiken vad segt och humorlöst. Monolog, med få frågor ( de flesta från mig) mellan klockan 14-19.15. Eländet ska forstsätta imorgon, men då skolkar jag. Missar antagligen lite viktigheter, men bara tanken på att sätta mig ibilen kl 07.00 imorgon och köra över två timmar är inget lockande. Vilket fall, sen skulle jag försöka köra hem. Det gick sådär. Trötta ögon och en malande Neli Gaiman gjorde mig så trött att jag lyckades köra fel tre gånger. På den väg jag åker nästan varje dag. Det ÄR illa. Dessutom var inte Mr Gaiman speciellt kul han heller. Eller så var jag för trött. Förbannade U lite till.

Nu är jag hemma och ska sova. Katterna sover, klockan är 22.45 en fredagskväll, och jag orkar inte borsta tänderna. Tjoho! Ses i morron.

Dante och Illiaden

När man gick på gymasiet tvingades man läsa några korta dikter från diverse kända författare från forntiden. Det fanns några skrivövningar till varje tex, typ, "Varför ville Akilles dra sig ur kriget", eller "Flytta dikten till nutid, var tror du det hade utspelat sig då". Man svarade snällt på frågorna med mer eller mindre entusiasm, och sedan var man klar med det, och påstod glatt att man minsann hade läst böckerna.
Välkommen till verkligheten säger jag. Nu plågas jag med dessa författare igen, just nu är det Homeros och Dante som snurrar i mitt huvud. Och översättningarna är verkligen så moderna så, från förra sekelskiftet ungefär. De gingo hit och de gingo dit. Knappast. Antagligen gick dem på i rask takt, men på sekelskiftet gingo man, och nyöversättning är tydligen inget förlagen prioriterar. Böckerna är långa kan jag berätta, massvis med diverse sånger, helvetseringar och andra former av kapitel.

Oj vad jag klagar. Vänta bara, kursen har bara börjat!

Nu vill jag egentligen mast sova. men om jag lägger mig nu, kommer jaginte somna ikväll. Powesleep ser bra ut på pappret, men när jag väl har lagt mig ner, myser jag alldeles för mycket för att vara duktig flicka och dra mig upp efter en kvart. Nix pix, jag somnar sött och vaknar någon timme senare. Och då går det givetvis inte att somna på kvällen. Se, nu gnöller jag igen!

Idag var jag i allafall duktig och satte äntligen upp en "ingen raklam tack" skylt på brevlådan. fick nog efter dagens regnskog som pressats ihop till en lustig klump längst in i brevlådan. Gömt i rullen fanns ett litet förskrämt brev till U. När jag först öppnade brevlådan tänkte jag "oh ja , en massa skojig post", men sen gick verkligheten snart upp för mig, och jag fick slänga reklamridning efter reklamtidning. För det är ju inga små anspråkslösa blad inte. hela små blaskor trycker de upp. Rusta, Silvan, ÖB, Konsum, ica, ja allihop. Så nu gav jag upp. Även om jag egentligen tycker reklam kan vara lite kul. Jag går på reklam och tycker att varor med mycket uppmärksamhet är bättre. Sån är jag. Jesus vilken fantasilös blogg det blev idag. Får avsluta med en kul historia. Idag bröt jag nämligen arm med en elev. Jag vann.

Frost på bilrutan

Imorse när jag skulle köra till jobbet var det ett tunt, men väldigt isigt och täckande lager av obehaglighet på rutorna.
I september!
Jag fick snabbt skynda in i förrådet och rota fram skrapan som jag trodde skulle få stanna kvar där tills slutet på november. Nu fick jag stressa som en tok för att hitta skrapan, skrapa och försöka komma iväg till första lektionen.
Sen höll jag på att krocka. Det blir någon underlig effekt med iskylan, min andedräkt och extrekt starkt solljus precis i ögonläge. För rutan immade igen och solen sken och jag såg inte ett smack. Fick göra en plötslig inbromsning efter ca 25 meters körning och stanna bilden. Visste inte hur långt ut på väggrenen jag stod, eller om jag hade någon bakom mig. Såg absolut ingenting. tack och lov var det tydligen ett väl valt ställe att tvärstanna på, för etfter lite spolarvätska och putsning med handen gick det utmärkt att köra, och ingen hade hunnit köra in i mig.
Slutsats: ta med solbrillorna imorgon.

Tror att jag jobbade idag, och tror att jag fikade med kollega S efteråt. Vet att jag nonchade kollega H ( som i hopplös), och inte orkade lägga mig i hennes knasiga frågor om huruvida hon kunde ha sin handväska i ett låst skåp på lärarrummet eller inte.
Ridskolan ringde förresten, och vi ska börja rida nästa onsdag. eller inte jag, men ändå vi. S får börja rida utan mig, men bara en gång, för jag är på väg till London ungefär precis när ridlektionen börjar. Får lätt kramp när jag tänker på London. Har aldrig varit på bröllop tidigare, och jag är pank men vill inte vara pank när jag är där. Pengar pengar pengar. Och pengar igen. I mitt nästa liv ska jag antingen bli munk och strunta i pengar eller bli miljonär så jag också kan strunta i pengar. Vid närmare eftertanke väljer jag miljonär.

Att inte undvika en salstenta

Det är 10 veckor kvar. Jag skulle önska att det var två. Tills salstentan. I litteraturvetenskap. BLÄ! Vill inte, kan inte, orkar inte. För det är nog främst orkar inte.
Det gnager och snurrar i mitt huvud. Hela tiden, minst en gång i timmen. Eller oftare.
Men idag började jag läsa några trista dikter från medeltiden och tidigare. Eddan och liknande. Lite kul, omjag nu pallar mig igenom kursen kommer jag läsa alla de där mästerverk som man plågades med under gymnasietiden. Men nu på riktigt, och nu i sin helhet. Kul är ju just det, för det är böcker som man hör om, läser om, och som refereras till mest hela tiden. och nu ska även jag bli en del av dem. Så lite kul är det. Om det inte vore för min tentaångest.

Idag älskade jag mina elever!De var skojiga och riktigt trevliga. Jag hade kul på lektionen och vi skojade en hel del. En elev, elev E, var inte nöjd. han vill ha ordning och reda, pengar på fredag. men han kommer nog lära sig att mycket av språket kommer genom småprat, och inte kongruensböjningar( adjektivets böjningsformer, positiv, komparativ och superlativ:bra, bättre bäst).
Även bra ledarskap bygger på att möta personalen i de små samtalen. Så helt fel ute är jag inte. Vi talade om svenskars alkoholvanor, vikingarnas utseende och huruvida man kan få barn i 40 årsåldern eller inte.

Vi har nu 20 elever i min klass, och det är fem för många. Även om de är så gulloga så, är det svårt att möta alla och ge alla den uppmärksamhet som de förtjänar. Jag har kännt mig otillräcklig hela dagen och det är inget kul. Vi ska tydligen anställa en lärare till, men det lär ju dröja en månad, minst. Och jag vet inte hur vi ska klara oss under tiden, vi går på knäna och har inte en lugn minut. Tur att jag trivs så bra med arbetslaget och att aleverna faktiskt är så goa!

I stort sett menlös

Denna dagen var i stort sett menlös.

Tjat!, jag vet att det heter "denna dag", men vad spelar det för roll? Sluta gnäll, förstår du budskapet, går det ju fram?

Sov dåligt i natt. Ovan att ligga ensam och sängen var stooor. Katterna tryckte sig visserligen kring mig, antar att även de saknade U, så vi låg i en alldeles för varm klump. De brukar få lov att ligga på, runt, bredvis, under och över honom. Han blir också varm, men är mer tolerant än jag. Jag fixar inte att känna hud/päls när jag ska somna in. Visst, före, precis när man lägger sig är det mysigt, men när man beslutat sig för att det är dags att sväva bort, ja då vill jag ligga fritt. Men inatt var vi tre. Då kändes det mindre ensamt.

Nej, jag låter ömkligare än vad jag är. Jag har haft en riktigt trevlig dag idag, skojiga elever, jobbiga kollegor och långa telefonsamtal med både vän och syster. U ringde också, han verkade ha det riktigt bra på kursen. Nyss badade jag spa, och nu tänkte jag mysa med varm choklad och "six feet under".

Det är mycket populärt med inne och utelistor. Finns det någon sådan för småhus i skogen? Trodde inte det. Så här kommer den första! Men det är snarare "vill ha" och "vill inte ha"

Vill ha: Mjuk kudde till mitt spa. Brittsommar. Nya avsnitt av Buffy

Vill inte ha: fler myggor. fler rymmande guldfiskar pga översvämmning i dammen. Döda möss på trappan som katten gett mig i present.




Ja, det var väl det det. Inga Pradaskor eller Odd Molly kjolar här inte. Men å andra sidan, det har jag ju redan så det behöver jag ju inte:-)

SNÖ Kapitel 1

Då och då kommer jag nu lägga ut en liten historia som jag knåpar på här i stugan. Håll till godo! Alla likheter med verkliga platser är bara sammanträffande...:-)

Det saknas en kristall i min kristallkrona. Det finns kanske 100 kristaller i kronan. En är borta . 99% är kvar. 1% är nästan ingenting. Om jag har 1% kvar av lönen är jag i exempelvis väldigt väldigt stort behov av att låna pengar från någon. Pappa. Eller sambons kreditkort. Speciellt om det är mer än en dag till lön. 1% hit eller ditt, ändå tänker jag mycket på den saknade kristallen. Denna lilla procent. Den försvann i flytten. Flytten från storstaden och singellivet, till den lilla gula stugan mitt i skogen och sambolivet. Kristallkronan är ganska gammal. Inte direkt antik, men gammal. Jag tror att den har omkring femtio år på nacken. Är ganska obildad på antikviteter så jag vet inte. Antikrundan på tv är kul, men de har aldrig haft med min kristallkrona. Därför vet jag inte. Jag köpte den begagnad på en loppis i Göteborg. Någonstans nära kanalen, jag har glömt vad loppisen kallas, men det är alltid massor av människor där. Överpriser, massor av innefolk och fyndletande studenter. Innefolket letar mest efter coola retromöbler, gärna några ovanliga stolar av Herr Mattson eller föremål av någon designer som jag redan glömt namnet på. Men han är väldigt känd. Studenterna är istället ute efter renovertingsprojekt, gärna så billiga grejer att man kan glömma kvar dem i kollektivet när man flyttar där ifrån. Eller släpa vidare när man blir äldre och flyttar ihop med sin första riktiga partner. Och dumpa den i grovsoprummet. Så någon annan fattig student kan ta det till sitt kollektiv. Bra partnerval har man gjort om sambon efter några månader diskret häller för mycket vin i soffan eller sängen eller vad det nu må vara, så den måste bytas ut till ett billigt, men fräscht IKEA alternativ. Ja, jag höll nästan på att glömma, det vimmlar av nyanlända invandrare på loppisen som försöker göra betonglägenheten lite hemtrevlig. Vad de vill ha vet jag inte riktigt, vi brukar i alla fall inte trängas runt samma saker. Något stort och vräkigt i plast, eller ett vitrinskåp med möjlighet att exponera alla finglas, och kort på de femtioelva barnbarnen, vad vet jag. För övrigt avskyr jag att köpa soffor på loppisar. Därför gör jag det inte. Och sitter ogärna i dem.
Jodå, jag är just den sambon som häller ut vin. Fast det var ett inte ett bokstavligt exempel. Själv låter jag någon av katterna kissa i soffan eller i sängen. Loppissoffor känns alltid lite smutsiga, och jag kan inte låta bli att fundera på vem som haft den tidigare och vad som skett i den. Nä, tacka vet jag prylar man kan skölja av. När jag såg kristallkronan älskade jag direkt det rena och raka, men samtidigt oändligt gnistrande och sprakande. Priset var inte direkt avgörande, men givetvis hindrade det mig inte att pruta. Att säga att jag inte hade mer än si och så mycket pengar på kontot men att jag så gärna villa ha den. Jag kan tillägga att jag vid detta tillfälla hade betydligt mycket mer pengar på kontot än 1% av lönen Därför behövde jag kristallkronan. Nu. Det fungerade som vanligt, prutande alltså, och pojkvännen fick släpa hem den till Masthugget. Via spårvagnen. Och sedan bussen, eller kanske tog vi trapporna, eller nej, det var nog bussen. Sedan fick jag ångest över att jag egentligen inte hade råd. Procent hit eller dit, men det var minst två veckor till nästa lön. Minst, antagligen fler. Typ fyra. Tjurade en bra stund tills vi hängde upp den. Eller vi och vi. Det var nog pojkvännen som fick krångla upp den. Jag är ju väldigt kort. Så vacker den var!
Nu saknas det en kristall. Jag kommer nog aldrig hitta en likadan. Om jag inte betalar en förmögenhet för att låta någon slipa upp en kopia. Men det kommer jag inte. Mest därför att jag är bekväm och inte anstränger mig tillräckligt med att leta upp någon expert. Och för att det givetvis inte var mitt fel att den försvann, inte det minsta alls. Och för att jag misstänker att det kan bli dyrt. Kanske nästan lika dyrt som hela kristallkronan. Och det är ju massor av kristaller kvar. Slipade och lite dammiga. Glömde var jag gjort av den speciella kristallkronesprayen. Den har nog inte försvunnit, är bara tillfälligt borta. Annorlunda är det med kristallen. Det kommer för evigt saknas en kristall, ett glapp i kronan. Som en glugg bland vita tänder, eller som en saknad tangent på ett piano. Eller som en trasig tangent på ett tangentbord, nu talar jag om datorer, inte pianon eller synthar. Min “f” tangent var sönder länge. Tills killen på “Mac” affären fixade det gratis. Sjyrre. Blev så glad den gången så jag bestämde mig för att förevigt bara handla dataprylar på Mac. Trevlig och söt var han också. Och de hade en lustig ny pryl, en talande kanin, som jag bara måste ha. Vit och söt. Sötare än killen som fixade tangenten. Tänk om loppisen hade samma service. Vad jag minns var det mest ganska tjuriga tanter. Inte söta alls. Om jag ens kom på tanken att be om något dagen efter ett köp skulle de nog förvandla mig till en groda eller liknande. Fantastiskt att jag lyckades pruta när jag tänker närmare på saken.

Otäcka drömmar

De senaste nätterna har jag drömt mycket och intensivt. Och inget trevligt. Nattens dröm var en lång historia där jag bråkade med de flesta, men jag minns mest ett jobbigt gräl mellan mamma och jag, och sedan mellan U och mig.
Vad jag bråkade med mamma om minns jag inte men, vi grät och det var farligt jobbigt. Minns att en fd kollega satt i rummet bredvid, och jag var rädd att hon skulle höra våra skrik...

När jag sedan bråkade med U var vi på systemet. Vi kom i sista minuten och jag frågade efter namnet på ett vin jag ville ha. När han ansåg att han inte hade tid att svara blev jag sur och sprang ut och grät. Sen ville jag ha en djup diskussion med honom, men han skrattade bara. Det var kanske det jobbigaste.

Sen är tanken att jag ska vakna och känna mig utvilad. Sällan! Jag känner mig omskakad och förvirrad och på dåligt humör. Inte blev det bättre av kantarellfjaskot igår.

U och jag ville ha en myskväll och skulle göra stekta kantarellsmörgåsar. Gick en rejäl runda för att få tag på några liter. Et timme senare var vi nöjda och jag skulle ta tag i rensandet. att rensa kantereller är inget kul, och jag rensade och rensade och rensade...och rensade. Sen stekte vi dem och la dem på rostade mackor. Precis när vegeterianen U skulle ta första tuggan ser han en knaperstekt mask i tvåcentimetersklassen som ligger på toppen och ser oaptitlig ut. Varken han eller jag klarade av kantarellerna och det blev ostmackor för oss båda. Nästa gång får han rensa!

Dock va det en riktigt rolig dag påstan igår. Det var marknadsdag inne i Jönköping och det var massor av låga priser och Traderafyndsmöjliigheter. Jag köpte lite till mig, lite till Tradera och ett par rejäla ecco vinterstövlar för halva priset. Hittade också hemliga påsar från The body shop där man fick en massa grejer för 39 kr. Köpte två påsar och blev verkligen klatt förvånad. Hälften till mig, hälften ut på auktion. Nu är jag pank och ska till London om två veckor och där hade jag också tänkt att shoppa loss. Snälla Traderare köp mina grejer, dyrt!
Köpte en Trisslott för att muntra upp min ekonomi. Den var en supertrisslott för 40 kr, kunde vinna respengar eller vad det nu var. Till min förvåning vann jag...25 kr. Toppen eller nåt.

Lördagsmorgon

Att vara ledig på fredagar, även om det bara är varannan, är lyx. För känslan av att gå upp på lördagen, och upptäcka att det just är lördag, och inte söndag är obeskrivlig. Man är så inställd på att efter en dags ledighet, så är det söndag. Och när så inte är fallet, utan jag gång på gång kommer på att jag är ledig imorgon också, ja då känns det riktigt bra att vara jag!

Men jag drömde lite otäckt inatt. Jag skulle göra ett prov i engelska, och det gick åt skogen. Drömmen härstammar från att mina elever måste göra test i engelska för att veta vilken nivå som vi ska placera dem i. Jag och min kollega S, som i snäll, för vi trivs ihop, ska ha den lägsta gruppen en gång i veckan. Detta gör mig nervös för min engelska har mycket till övers. Därav känslan av provet i natt antar jag. Jag kan trösta mig med att jag vet att jag är dålig på engelska. Mycket värre är det folk som tror att de kan allt, och menar att de är kapabla att undervisa i alla möjliga ämnen. Fullt av sånna på jobbet.

Men jag tränar engelska. Ulf fixade lite Neil Gaiman åt mig igår. Ljudböcker alltså. Tyvärr kom inte hela berättelserna med, men bra var det! Jag bad honom just hjälpa mig att få ner resten. Jag har haft min apple, min ipod i ett år, dator sedan jag gick på lekis...han skaffade sina macgrejer för någon vecka sedan. Han kan redan mer. Skulle vilja påstå att det är könsbundet, eller att det handlar om något genetiskt, men så är inte fallet. Jag tror det i mitt fall bygger på avståndstagande. Så fort maskinerna inte gör precis vad jag vill, börjar jag tjura och vägrar befatta mig med dem. Försökte lägga in en besöksräknare här på bloggen. Svärmor har lyckats på sin, inte jag på min! Trixade och försökte fundera över tråkiga obegripliga HTML koder i flera minter. Förstod inte, det blev bara fel, fel och fel...får när jag kommerihåg fråga henne om hjälp. Så det kan inte vara åldersrelaterat heller...eller kanske, jag är både yngre än henne och yngre än U...så kanske lär jag mig med åren? Tur att jag då kan ta rollen som liten korkad flickvän och låta U fixa det. Ja, inte räknaren, utan ljudböckerna( inte heller han fixade räknaren, så jo, kanske är det åldersrelaterat?) Ja, vad jag skulle berätta var alltså att jag känner mig duktig när jag lyssnar på engelska på promenaden. Kom just på att jag borde söka efter littkursens böcker på ljudboksformat, på engelska...jesus vad duktigt, och bekvämt på samma gång!

Just nu i dessa memoarer ringede farmor. Hon undrarde om hon kunde få telefonnumret till farfar. Att han har varit död i tre år verkade hon glömt, och ville veta om han jobbade eller bara var bortrest. Vad säger man? Jag sa att han var bortrest, hade mycket att göra och tyvärr inte kunde ringa. men att han tänkte på henne varje dag, och att han hade det jättebra och men saknade henne. det verkade faktist lugna henne något. Hon kanske, vet, egentligen? Vilket fall var det underbart att tala med henne. Hon har varit för svag för telefonsamtal i nästan ett halvår, och givetvis har jag besökt henne då och då, men jag har verkligen saknat våra samtal. Det är så jobbigt med gamla människor. farmor är den äldsta jag har, och eftersom vår släkt är ganska liten så betyder vi väldigt mycket för varandra. Blä, nu blev det jobbigt, nu vill jag bara åka och hälsa på henne....

Till roligare saker, så ska jag snart ut p stan! igår var det regnigt värre, men nu skiner solen och det ser ut som en härligt kylig, men solig höstdag. Kanskle går jag en kantarellrunda senare? Svärföräldrarna tog snällt med sin någon påse, vilket innebär att jag äntligen har mer plats i frysen och således har rätt att plocka fler. Det är alldeles för fuktigt i vårt hus för att vi ska kunna torka svamp. Provade förra året och de möglade ihop. Alla kryddor blir fuktklumpar efter en dag utan lock...U brukar säga att det är mitt fel att jag inte sätter p locken ordentligt. Men jag tror att om vi bodde i ett hus med lägre luftfuktighet skulle det inte vara ett problem. Så det är huset han borde gnälla på, inte mig. och för den delen tror jag att det är lättare att få ett hus som mindre fuktigt, än att lära mig sätta på locken. På vintern har vi så mycket fukt på fönstrena att det rinner, innomhus! så det är verkligen fuktigt här. Därav hopplöst att torka svamp. Därav behovet av en ny frys. Som vi inte har plats till. Men jag har ett eget spa, så flytta tänker jag inte, aldrig!