Äntligen hemma

Puh!
När man väl vant sig vid skogslivets tysta lunk, blir man lätt stressad och vansinnigt trött när man tillbringar några dagar i Storstan.

Klassresan gick bra, eleverna och jag shoppade loss något fruktansvärt på Gekås. Även om jag plockade bort massa onödor i slutet, fick jag ändå mindre glatt pröjsa 2000kr. Nu är det bara att hålla tummarna för att kläderna håller till nästa tur, kanske om ett halvår eller så. Nej, Gekåskläder är varken snygga eller sköna, men de är fasligt billiga, och till en splitt ny Mulberryväska så försvinner snabbt alla blickar från den urblekta toppen till den supersnygga väskan!

Liseberg gick fort och det var väl som vanligt. Jag stannade kvar när bussen åkte hem, och då var jag dödstrött. Snälla svärpojkvännen +syrran hämtade mig, och väl hemma hos dem slocknade jag direkt.

Fredag var famordag. På ålderdomshemmet uppträdde en musikgrupp och det närliggande dagistet var ditbjudet. Så det var fullt liv. Farmor var överlycklig. Jag slapp dessutom vara där själv, en halvsläkting och jag hade bestämt träff utanför, så R och jag höll igång farmor flera timmar. Så bra för samvetet att "gjort" farmor med reda.

Är det bara jag, eller är det många som prickar av trevliga saker man gör på en intern snällhetslista?

Shoppade loss massa julklappar till U. En av dem är vit, röd och grön.

Festen på Lördagen var härlig. Träffade alla gamla ABF are igen. Festen var till för folk som jobbat på ABF, förr och nu. Efter fyra år i bygget, kändes allt så naturligt, så efter festen skulle jag kunnat gå upp för berget, hem till fjällgatan, och gått till ABF och jobbat på måndag. Alla var sig ganska lika. Även jag antar jag.

Vad händer på ett år? Vad har hänt med mig under sista året? En tenta rikare:-)

Suck och stön

Det är redan mörkt ute, och klockan är bara halv tre! Helt otroligt! Enda gången då man vill att det ska vara mörkt är antingen i väntan på Tomten( självklart kan inga klappar delas ut i dagsljus)eller när man är på utomhuskonsert och vill ha mysstämning.
Nu är det både mörkt och regnigt. Både inne och ute.
Kollega A är sjuk, så vi kommer vara en kort på klassresan imorgon. Sådär kul. Att dessutom behöva köa i regn in till Gekås imorgon känns ännu mindre lockande, med 60 nervösa blöta elever bakom sig.

Idag hade vi prov och alla fuskade. De tror inte att jag är smart nog att se deras fusk. Men jag ser allt. Jag försöker lära dem att alla fuskar lite, men det viktiga med fusk är att ingen märker tilltaget. Ska man fuska, ska det göras snyggt!
De fuskar fult. Pratar exempelvis högt i klassrummet, skickar lappar och skickar sms. Jag skriver FUSK med stora röda bokstäver på fuskarnas prov. Effektivt och färgglatt. Bra i en mörk omgivning.

Nyhet?

Jag är både trött och väldigt irriterad. Kanske beror det på att eleverna var alldelles stimmiga idag( prov imorgon, klassresa övermorgon) eller för att jag tjuvlussnade på några kollegor.

Jag ska förklara situationen.
Många av våra elever är väldigt fattiga och ensamma. De kommer från familjer som har en futtig ekonomi och ingen lyx som bil eller körkort. Därför har vi valt att ta dem på en klassresa till Gekås och sedan Liseberg, på samma dag!
Dels för att de ska få köpa lite billiga fynd, dels för att de ska få se sann svensk kulturshopping, och Liseberg för att det är så underbart vackert.

Tillbaka till mitt humör, nu hörde jag för en stund sedan en bunt kollegor prata i ett annat rum, de trodde nog inte att jag var här. De snackade så förbaskat mycket skit om vårt arbetslag " Hur vi åker och julshoppar för skattebetalarnas pengar!" Allt byggde på hur vi skulle frossa i roligheter och lyx medan de stackarna fick slita med vanliga lektioner.

Ska de säga som har Kick off med sina klasser varje år, åker och rider, paddlar och stannar över natten. Många andra klasser får även utbyte med andra länder, och kommer till Tyskland och andra EU vänliga länder. Våra elever får väldigt lite, om än inget av detta.

Som jag skrivit tidigare så bävar jag får vår resa. Det kommer bli en enormt lång dag, och det vore underligt om inget smärre missöde inträffade. Så, nej, någon mysig trevlig julshopping räknar jag då inte att det blir för min del.

Varför den ständiga avundsjukan?
.................................
Lika sur blev jag nästan när jag läste inslaget på Aftonbladet om den rödhåriga killen, som nu fått sparken. Jag blir så trött på Sverige ibland. Allt ska tjatas och gnällas om. Antingen får man ha en tydlig plan, en dresscode, för vad vårdad klädsel innebär, eller så får man acceptera folk som de ser ut.

Som jag skrev tidigare så finns dessa koder precis överallt. Så det så.
....................................

En annan underlig sak jag funderade på när jag läste blaskan ovan, var den där gamla nyheten om barnen som hade blivit förväxlade på BB, i Tjeckien. Två barn blev förväxlade, och hamnade hos respektives föräldrar. Först när barnen började få underliga hårfärger( rött, fast mer orange än rubin:-), väcktes föräldrarnas förundran, de kontaktade BB, gjorde DNA, och det visade sig att fel föräldrar hade fått fel barn. Nu ska de byta unge med varandra, efter nästan ett år.

När jag var liten drömde jag om att jag var en förbytt flicka( ven gjorde inte det??), och önskde att mina riktiga föräldrar var rika och mycket mycket snällare.
Sakenär nu det att när jag kollar på korten av paren med barnen, ser familjerna väldigt lika ut. Det var aldrig något jag äns hade kunnat drömma om, att jag var förxäxlad, men att mig egentliga familj var identisk med den jag redan bodde hos.

Därför är väl drömmar drömmar.

Graaa!

Jag blir så fruktansvärt jävla förbannad! Hur är det möjligt att Sverige slarvar bort barn efter barn, som är ensamkommande från Kina? Hur?

Hur kan det vara ok, att man placerar dem så att de fritt kan röra sig, och på så sätt försvinna till sexindustrin eller barnarbete? Varför, kan man inte heltidsanställa en säkerhetsvakt? Det är ju barn!

Psykfall kan man omhänderta med våld "för deras egen säkerhets skull". Varför kan man inte göra ett passande arrangemang för dessa stackars barn? Jag blir så fruktansvärt ilsken och ledsen.

Att barnen ska kunna röra sig fritt är ett dåligt argument. Nej, man kan inte låsa in dem, men jo, man kan hålla dem under ständig uppsikt. Hur svårt kan det bli? Eftersom barnen generellt försvinner efter bara några dagar, behöver det inte bli vidare dyrt. När man väl fått tag på galningarna som ska lotsa dem vidare, kan man nog komma åt värsta härvan, och rädda massa fler barn, som har hamnat i andra länder.

Nej, även om jag anstränger mig kan jag inte förstå hur Sverige kan tappa bort barnen. Inte om man inte vill.

Helene vs Sara

Jag måste säga att jag känner mig lite lugnare inför veckoslutets strapatser. Ingen aning varför, det känns bättre helt enkelt. Kanske för att jag insett att det bara är att bita i det sura äpplet? Eller för att jag har världens sötaste elever?

Vad sägs om följande kärleksdikt från elev A? "Jag skrev den här till dig" sa han när han överlämnade den, och såg jättegenerad ut. Sen ville han ha tillbaka den och slita sönder den. När jag sa att den var superfin sken han som en sol och erbjöd sig därefter att han kunde bli min personliga bodyguard. Undrar just om personen i fråga har sett på en viss film???

Jag förklarade att man antagligen inte behöver bodyguards i Furusjö. Å andra sidan finns det ju idioter, som Åmselemördaren överallt, så vem vet? Å tredje sidan minns jag att U inte hade så mycket emot tanken på att ha en söt 17-årig tjej här , men jag undrar just om han är lika sugen på en jämnårig "bodyguard" som vaktar mig. Kan bli knepigt.


Helene vs Sara förblir hans hemlighet.

Tredje idag!

Är Sahara Hotnights bättre än Dia Psalma?
Är Brick & Lace bätre än Alphaville?
Är Rednexs bättre än Depech Mode?

Krönikören Jenny Seth skriver att musiken på landsortsklubbarna har blivit bättre. Ke? Bättre än vad?


Nä, tänkte väl det. Det var bättre förr. Mycket mycket mycket bättre. Fast fan vad skönt det är att ha en alldeles egen klubb där jag kan spela mina alldeles egna favoriter. Haha, det har nog inte ms Seth!
Varmt välkomna till Joinourclub den 29/12 på Henriksberg, i Göteborg! Önska en låt här, och jag lovar att överväga att spela den.
http://www.joinourclub.tk/

Julskyltning i City

Jajamensan!

Idag är det julskyltning i Jönköping City! Man ur huse, jalla, jalla!

Japp, alla var där, trängsel, glögg och frälsningsarmens musikkår. Precis som det ska vara!
Vi shoppade loss i form av en gigantisk espressomaskin, små plastkristaller att hänga i våra nakna träd samt fika bestående av amerikanska pannkakor o glass. Mums!

Och julklappshysterin börjar mala i mitt huvud. Jag har present till svärföräldrarna, mamma, pappa, syrran. Stop. Illa illa, saknas till en bunt folk och fä. Läste om Katie Jordan som förstorade brösten för att behaga sin man Peter André. Tror att U skulle bli besviken om förstorade bröst på mig var allt han fick...( hoppas jag verkligen).

Det här med arrangemang i Jönköping lyckas faktiskt. Julskyltning, marknadsdagar, folkfester, alla är verkligen där. Så även om jag ofta är kritisk mot min nya stad, dessa folkfester rockar faktiskt på bättre än vad de gör i gamla Gbg. Där är varje dag en fest. Och då uppskattar man inte vad man har. Som solen i Afrika, typ.

Idag har vi även tömt vårt spa på fyra månades plaskvatten, och jobbar tappert med att fylla på nytt fräscht vatten. Skynda fynd alla gäster! Vi bjuder på glögg och pepparkaka!
Jag har också satt upp årets julbelysning, samma tema som föra året, "färg".

"Jättekul, en annan gång"

Nästa helg vankas Göteborg. Min stad. Där mitt liv finns. Men nu börjar jag tveka, allt känns jobbigt, och stugan i skogen väldigt hemtrevlig.

Ja, tanken är ner resa på torsdag, först Ullared med eleverna, sen "Jul på Liseberg", också med elever. Sen är jag fri som en fågel från torsdag kväll. Och skulle kunna stanna kvar i Götet fram till söndag. Dessutom ska gamla jobbet (också i Gbg ) ha en fest för gamla (och nya) medarbetare på lördag, så det är synnerligen en bra helg att stanna kvar på. Att ha tid, hela fredag och halva lördag att skutta runt med syrran och "göra" Göteborg, är ju toppen!

Har dessutom inte varit nere och firat farmor på hennes 90-årsdag än, så det måste, verkligen måste också klämmas in.

Japp, finfint men plötsligt så: ångest, ångest,

Ja, i teorin perfekt men när det börjar närma sig börjar kvalen komma.


Här följer en lättläst lista på min ångest.

1. Tänk om jag inte kan shoppa loss på Gekås, nu när jag måste släpa det genom halva Gbg, och inte bara snällt slänga in det i bilen?( Nä, syrran har ingen bil, så vi får spårvagna oss fram).

2. Tänk om syrran har fullt upp och jag blir väldigt ensam?

3. Tänk om jag får jätte ont i fötterna? Vilka skor ska jag ta med?

4. Tänk om ingen vill prata med mig på festen och jag blir helt själv?

5. Tänk om jag blir alldeles trött och tråkig hela helgen. Är ju vad vid skogens lugn.

6. Tänk om, tänk om.

Ja, vet att jag förefaller löjlig. Ja, jag vet att folk kommer prata med mig och att syrran kommer ta han om mig. Men tänk om! Jag vet att jag faktiskt inte behöver shoppa som en galning.

Dessutom känner jag mig trött( just nu) och allmänt ( som vanligt) negativ. När jag förklarade detta för U sa han något jättesmart. Han menade att han precis som jag, tycker sakner är superkul när de ligger långt fram i tiden. Men ju mer de börjar närma sig, desto mer börjar man tveka, och skulle vilja skjuta fram det ännu mer.

Han sa " Jättekul, en annan gång"

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
För övrigt, varför får kändisar bara uppmärksamhet när de är skandalklassade? Företag och kändisar mår bra av all form av uppmärksamhet, positiv som negativ. Söta flickor, lärare exempelvis, ska bara vara tysta och snälla. Jag kommer aldrig bli tyst och snäll.

Somliga lyckas

Om jag har en stor talang, så är det att kläcka fram idéer och på ingen stund alls hitta lösningar på olika problem.

Det är därför jag är en så bra lärare. Behöver inte lägga tusentals timmar på petnoga planering. Behöver inte ton av stenciler (väldigt förlegat ord, inte använder någon idag stenciler, men skit samma) eller läroböcker. Jag komponerar snabbt som blixten ihop mina lektioner, och hyfsat ofta håller dem en riktigt bra kvalité. När mina kollegor sitter med huvudet försjunkna och ser blodögda ut, surfar jag på facebook och njuter av illusionen av frihet.

Vilket fall, ja, jag är bra på lösningar. När det inte gäller saker som spelar någon roll. Mitt liv exempelvis.

Jag drömmer om att starta företaget med stort F ( tro mig, har flera riktigt bra funderingar), jag drömmer om att publicera en liten skönlitterär bok eller komponera ihop en superhit som kommer få alla mina musikervänner att tapp hakan.

Men vad gör jag? Spelar Tetris! FY!

Ja, sen blir jag grymt irriterad på folk som jag egentligen anser vara sämre än jag på diverse saker, som som lyckas bättre än jag. Facebook är en fälla, allt som jag i massa år föreställt mig om fd vänner, stämmer inte, de har små lyckliga liv, och bor i större stugor än jag! Avundsjuk!

Men väst är det med nollor, som man skrattar åt. I verkligheten och på Tv. Som plötsligt lyckas, och får vad de vill ha. Varför de och inte jag?( Fortfarande sabla avis). Som Emma Andersson. Blåst brud som ny bor i finhus med pengar och lyx. Why?

Varför kan inte jag fixa till mitt liv så jag får lite extra lull-lull att leka med?

Så helt grått

Kan världen verkligen vara så väldigt grå som den var idag?
Det går verkligen inte att uppbringa inspiration eller lust när regnet bara öser ner, det är helmulet och slaskigt av gammal snö överallt.
Så vad göra? IKEA!

Ja, dels skulle jag till att klaga på min fortfarande icke funderande mobil. Ni som inte följer mitt liv, kan jag uppdatera er om att bluetoothen var söner tidigare, lämnade in den på lagning hos "tre" men fick tillbaka den i samma trasiga skicka som tidigare. Nu måste jag alltså in med den igen.

Så, vi åkte till A6 och "tre butiken". Nähänä, inge lånetelefon, så med andra ord, kunde inte lämna den i dag heller. Nu börjar jag bli riktigt less på Tre och deras dåliga service. Skulle liksom nu önska att jag hade en miljon läsare som kunde hjälpa mig i ett gigantiskt protesttåg. Jag menar, vad är det för verkstad de har egentligen, tar in min telefon, fixar inte felet, och lämnar tillbaka den som om jag inte skulle upptäcka det. Det blir ju bara merjobb för mig, och aldrig aldrig ska jag skaffa en tre telefon igen. Sugen på nya Iphone. Ja, en Iphone ska jag skaffa mig i julklapp. Kosta vad det kosta vill!


Vidare till IKEA. Hittade bara lite småskräp och ytterligare ett par vita krukor.

Körde hem i regnet och la oss och sov en timme. Det var så grått, grått grått så inget annat gick att göra. Vaknade vid fyra. Då var det inte längre grått!!! HURRA!
Det var Mörkgrått.

FRÅN
GRÅTT


TILL MÖRKGRÅTT