Somliga lyckas

Om jag har en stor talang, så är det att kläcka fram idéer och på ingen stund alls hitta lösningar på olika problem.

Det är därför jag är en så bra lärare. Behöver inte lägga tusentals timmar på petnoga planering. Behöver inte ton av stenciler (väldigt förlegat ord, inte använder någon idag stenciler, men skit samma) eller läroböcker. Jag komponerar snabbt som blixten ihop mina lektioner, och hyfsat ofta håller dem en riktigt bra kvalité. När mina kollegor sitter med huvudet försjunkna och ser blodögda ut, surfar jag på facebook och njuter av illusionen av frihet.

Vilket fall, ja, jag är bra på lösningar. När det inte gäller saker som spelar någon roll. Mitt liv exempelvis.

Jag drömmer om att starta företaget med stort F ( tro mig, har flera riktigt bra funderingar), jag drömmer om att publicera en liten skönlitterär bok eller komponera ihop en superhit som kommer få alla mina musikervänner att tapp hakan.

Men vad gör jag? Spelar Tetris! FY!

Ja, sen blir jag grymt irriterad på folk som jag egentligen anser vara sämre än jag på diverse saker, som som lyckas bättre än jag. Facebook är en fälla, allt som jag i massa år föreställt mig om fd vänner, stämmer inte, de har små lyckliga liv, och bor i större stugor än jag! Avundsjuk!

Men väst är det med nollor, som man skrattar åt. I verkligheten och på Tv. Som plötsligt lyckas, och får vad de vill ha. Varför de och inte jag?( Fortfarande sabla avis). Som Emma Andersson. Blåst brud som ny bor i finhus med pengar och lyx. Why?

Varför kan inte jag fixa till mitt liv så jag får lite extra lull-lull att leka med?