"Jättekul, en annan gång"

Nästa helg vankas Göteborg. Min stad. Där mitt liv finns. Men nu börjar jag tveka, allt känns jobbigt, och stugan i skogen väldigt hemtrevlig.

Ja, tanken är ner resa på torsdag, först Ullared med eleverna, sen "Jul på Liseberg", också med elever. Sen är jag fri som en fågel från torsdag kväll. Och skulle kunna stanna kvar i Götet fram till söndag. Dessutom ska gamla jobbet (också i Gbg ) ha en fest för gamla (och nya) medarbetare på lördag, så det är synnerligen en bra helg att stanna kvar på. Att ha tid, hela fredag och halva lördag att skutta runt med syrran och "göra" Göteborg, är ju toppen!

Har dessutom inte varit nere och firat farmor på hennes 90-årsdag än, så det måste, verkligen måste också klämmas in.

Japp, finfint men plötsligt så: ångest, ångest,

Ja, i teorin perfekt men när det börjar närma sig börjar kvalen komma.


Här följer en lättläst lista på min ångest.

1. Tänk om jag inte kan shoppa loss på Gekås, nu när jag måste släpa det genom halva Gbg, och inte bara snällt slänga in det i bilen?( Nä, syrran har ingen bil, så vi får spårvagna oss fram).

2. Tänk om syrran har fullt upp och jag blir väldigt ensam?

3. Tänk om jag får jätte ont i fötterna? Vilka skor ska jag ta med?

4. Tänk om ingen vill prata med mig på festen och jag blir helt själv?

5. Tänk om jag blir alldeles trött och tråkig hela helgen. Är ju vad vid skogens lugn.

6. Tänk om, tänk om.

Ja, vet att jag förefaller löjlig. Ja, jag vet att folk kommer prata med mig och att syrran kommer ta han om mig. Men tänk om! Jag vet att jag faktiskt inte behöver shoppa som en galning.

Dessutom känner jag mig trött( just nu) och allmänt ( som vanligt) negativ. När jag förklarade detta för U sa han något jättesmart. Han menade att han precis som jag, tycker sakner är superkul när de ligger långt fram i tiden. Men ju mer de börjar närma sig, desto mer börjar man tveka, och skulle vilja skjuta fram det ännu mer.

Han sa " Jättekul, en annan gång"

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
För övrigt, varför får kändisar bara uppmärksamhet när de är skandalklassade? Företag och kändisar mår bra av all form av uppmärksamhet, positiv som negativ. Söta flickor, lärare exempelvis, ska bara vara tysta och snälla. Jag kommer aldrig bli tyst och snäll.