Dumma kollegor

Idag har jag haft en sådan där dag som aldrig vill ta slut och som aldrig vill sluta reta gallfeber på mig.

Den började trottsigt genom att inte låta mig sova ordentligt. Jag vände mig och vred mig en alldeles vansinning många gånger. När det väl var morgon hade jag redan varit klarvaken i en timme, men var inte pigg, bara väldigt icke sovande. Jobbigt värre.

Gick upp och nej, vi hade inge goda flingor och brödet var slut. Väldigt skoj. Gjorde snabbkaffe som blev blaskigt och morgontv var tråkigt. Hämtade tidningen men på grund av någon jobbig tidningsstrejk var tidningen lika tunn som de där brickunderlagen man får på Mc Donalds. Med ungefär samma innehåll också.

Åkte iväg till jobbet och "luftslottet som sprängdes" var slut och jag orkade inte lyssna på musik. varför är den slut? Den var ju så bra! Varför skulle Stieg ta och dö? Otättvist, jag vill ha forstsättning!

Väl framme på jobbet började jag ganska snabbt bråka med en kollega. Hon och jag hade totalt olika åsikter om undervisningen, och givetvis hade jag och bara jag helt rätt. När det kom fram att hon förra terminen hade klagat hos sin chef på mig " för att hon inte fick vara inne i klassrummet när jag hade lektion" ( vad tror hon?, hon stör bara!), så sprack jag av ilska och undrade varför hon inte tagit upp det på arbetslagsmötena innan hon sprang åstad och klagade. Det kunde hon inte svara på. Jag tyckte att hon kunde hålla sina egna lektioner själv utan min hjälp. Det ville hon inte för HON tycker det är pedagogikt att ha lektion ihop. Ok, en gång, men inte jämt! Jag var sursur och ilskan fortsatte när vi träffade eleverna.

Jag hade lagt oerhört mycket tid på att dela upp dem i tre grupper i svenska, efter kunskaper. Två elever grät av missnöje för att jag placerat dem i en för låg grupp. Det tog mängder av energi att visa på provresultat och annat för att visa dem att de visst apassade i gruppen jag hade valt åt dem. Tydligen var en av dem bättre retoriker än jag, för numera finns det en elev till i den högsta gruppen...

Sen skulle jag iväg på en kurs på högskolan " barn och ungdomslitteratur". 7.5 p. Kursen hade varit ok, om inte två timmar gick åt trevliga presentationsövningar. Jag vill ha kunskap om böcker, inte höra om tantarnas favoritböcker när de var barn.

Men jag gick ändå och var på gott humör. För efter kursen skulle jag iväg och rida med två kollegor. Vi har i flera veckor pratat om detta och ver verkligen laddade. Men när vi kom fram fanns det inte nog med hästar till oss, och vi fick missmodigt åka hem.

EN DAG!

Men jag försöker vara positiv, morgondagen KAN helt enkelt inte bli värre.