Silversmide

Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort på silversmidarslöjden!

Gick upp ohemult tidigt för att vara lördag, klockan sju!!! Åkte hemifrån kvart över åtta, kursen började nio. Var tidig.

Klockan 12 var det lunch. Då hade jag skapat en julklapp åt mor. Klockan fyra gick jag hem. Då hade jag skapat ännu en kreation, nu åt svärmor.

Vi har en mycket ambitiös, pedant, auktoritär tysk lärare. Allt ska göras på hennes vis. Så hon hjälper mer än gärna till, så att det blir rätt. Resultatet blir som på syslöjden på mellanstadiet. En lång kö vid katedern av elever som är livrädda för att göra fel. Men dock, efter evig tid i kö, ont i fötterna av trampande, så blir det hyggliga grejer. Hon är ju duktig, vår lärarinna!

Minnet av syslöjden är slående. Hur man gjorde allt steg för steg, fick visa upp, blev godkänt eller fick göra om, och köa om igen. Detta ledde till att efter 9 år av slöjdande kunde ingen i klassen trockla upp ett par byxor på egen hand. Och jag antar att jag inte är en fullärd silversmed imorgon eftermiddag, när kursen är slut. Men då vet jag att det är ett jäkla jobb att få en platt silverplatta, platt. Eller att putsa silver så det ser ut som silver.

Kursedeltagarna finns inget att säga om. Vi är sex stycken som alla kommer i par. Två mammor med deras döttrar, och E och jag. Alla är väldigt normala och trista. Ve dessa trevliga människor. Så mycket roligare blogg om de hade varit galningar som jag kunnat beklaga mig om! Eller alla fall lite småtokiga med ett par lösa skruvar. Med nej, helt vanliga sympatiska människor. Dock bor ett av paren i Habo, så något tokigt måste det ju vara på dem.

Makt eller inte makt, det är frågan!

På jobbet är det en ständig maktkamp i arbetslaget. Speciellt mellan mig och kollega A. Kollega A vill bestämma över mina elever, jag blir grinig och gör vad jag vill.

För att inte tråka ut totalt låter jag bli alla smaskiga detaljer, men jag har givetvis rätt, han fel. Och om det inte vore nog med detta vardagsdilemma, har superjobbiga kollega N, kallat till möte med chefen om oss andra i arbetslaget. Mötet var igår. Senare idag kommer jag ringa kollega S och fråga om skvaller om mötet har spridit sig. Vad gäller kollega N är det inte ens kul. Skitsnack rakt igenom, och väldigt många tårar. Som får ovetande att falla til föga.

Själv har jag jobbat över något så kopiöst så jag stannade hemma denna fredag. Det är egentligen min jobbfredag, men suttit på jobbet till både 18.30 och 17.30 de senaste dagarna, så nog har jag jobbat in mina fyra timmar alltid.

Kollade också upp vad skolan får per elev av kommunen, 73 500 kr. IVIK elev alltså. Gånger 20 st som jag har i min klass. Slutsatsen är att jag borde få högre lön. Speciellt när budgeten är räknad på 15 elever/grupp. Nu ska jag kolla upp vad vuxenutbildningen får per elev. Spännande värre. Tror de får olika belopp beroende på om eleven är högutbildad i sitt hemland eller inte. Det får inte vi. Med lite samtal kan detta resultera i mer pengar till vårt program. Får jag tråkiga siffror lägger jag ner min internutredning.

Jag har flera spännade utredningsprojekt. Just nu är jag väldigt invandrar fokuserad. Mina elever som bor på barnhemmet får inte ha internet där. Det tycker jag är räligt, och när jag är klar med ovanstående projekt ska jag ta itu med deras möjlighet till ett aktivt surfande.

Fick du din synthare?

Att återuppta kontakten med gamla vänner/fiender och älskare är intressant. Plötsligt har det gått en sisådär 10-15 år och allt är glömt. Man befinner sig på vänskapsfasen och undrar hur ungarna mår och vad personen arbetar med.

Minnen väcks, minnen som värmer och gör ont.

I morse fick jag upp kontakten med en gammal pojkvän. Vårt förhållande var som förhållande är mest, upp och ner. Jag bröt. Jag trivdes inte. Varför? För jag var ilsken, aktiv och svartklädd. Och väldigt frälst i allt som hörde synthkulturen till. Pojkvännen, var en typisk Svensson, eller Pettersson om man ska vara noga.

Han dög inte. För han hade ljusa byxor, spelade fotboll och lyssnade på radio. Dessutom lästa han inte. Och skrev inte. Och om han läste var det sportsidorna. Tvärt emot mig. Sportsidorna kommer jag förövrigt aldrig aldrig förlåta honom för. De otäcka rosa river jag fortfarande frustrerat bort från kvällstidningarna innan jag ens betalat för blaskan. Om han skrev, var det söta kort till mig, men hans specialarbete på gymnasiet, om jordfelsbrytare, var det jag som totade ihop.

Efter nästan två år och några månader i London, kunde jag inte längre hålla mina nya drömmar hemliga. Jag dumpade honom. Pga byxor, musik, litteratur och författarambitioner. Förklarade att jag behövde någon mer lik mig, en tvättäkta synthare var vad jag ville ha.

Nu har vi fått upp kontakten. Precis tio år har förflutit. Jag är fortfarande ganska tjurig som person, men inte ilsken direkt. Aktiv är jag så mycket som det går, i det mesta. Och kläderna är kanske inte helsvarta, men dock ganska grå. Musiken, är jag fortfarande en inskränkt synthare, som dock är öppen för lite neofolk och indieinfluenser.

En av Mr Petterssons första frågor till mig , efter 10 år var, " Fick du din synthare?".

Kortanalys om U:
Byxor: Svarta
Kläder i stort: Svart
Idrottsambitioner: Skogspromenmader
Läser: Umberto eco
Skriver: På heltid
Musik: För mycket ebm och gammal skrallig hårdrock, men visst gömmer sig en och annan Page mellan plastfodralen.

Slutsats och svar på frågan: JA! Jag fick nog min prins:-)

Har ingen lust längre

Jag tycker det är så väldans underligt det här med lust.

För två månader sedan var jag helt och fullt övertygad om att jag ville gå en kurs i silversmide med en vän. Trevligt att umgås och göra något kul ihop en helg, tyckte vi båda och bestämde oss för att lägga en massa pengar på en helhelgkurs (fre-sön).

Nu har tiden rusat och de två månaderna är här. Vill jag gå kursen? Vill jag tillbringa 20 timmar med en och samma person under en helg? Nej!

Men nu är det kört. Avgiften är betalad och jag har lovat henne.

Samma sak var det ju med ridningen. Jag och kollega S hade talat hur länge som helst om att börja rida. Men när dagen D var inne, pallade vi inte, och fikade hemma hos henne istället.

Jag skulle kunna klämma fram otaliga exempel på lathet och borttappad lust där jag först är superentusiastisk och sedan bara hitter fel och problem med mitt aktiva deltagande. Vad beror detta på? Varför verkar allt så kul när det är lååångt fram i tiden? Varför funderar jag nu på 100 orsaker som kan få mig att smita /hoppa över introträffen på fredagen/komma sent-gå hem tidigt resten av tiden?

När jag dessutom i grund och botten tycker att en silversmidekurs, fortfarande i princip alltså, låter riktigt roligt!

En ex kollega ska även hinnas med i helgen, och att läsa klart Hamlet (och och och en massa böcker som jag inte ens orkar fundera över just nu). Hamlet är inget kul, om ni trödde det. Shakespear har klkämt fram mycket roligare pjäser än denna. hann till och med läsa, och uppskatta! Don Quijote mellan de olika akterna.

Föräldrar och trattkantareller

Igår morse, ringde pappa och sa i princip " Tjohej, nu kommer vi om två timmar".

Detta var i allmänhet lägligt eftersom jag skulle plugga, i synnerhet uppfräschande eftersom vi fick akutstäda.
Akutstädning går inte av för hackor. Man flänger ilsket och svettigt runt i försök att få bort de västa råttorna och få huset att dofta kemikaliecitron.

Vi hann städa, vilket innebar att det såg ut som det borde göra, alla dagar, även utan besök. De kom, och allt var trevligt. Pappa fick lite väldigt försenade födelsedagspresenter( antik karta över Göteborg från 1682 och lite böcker)( Ju mer fel på kartan, desto roligare).
Sen svängde vi loss i skogen för att leta svamp. Jag hittade gulingar, och pappa var den som faktiskt hittade trattisar! Det har jag inte tidigare sett i skogen här, så jag blev verkligen glad över hans fynd. Trattisar är så luriga så. Ser man en, hittar man tonvis, ser man inte en, kan man promenera rakt över västa trattisfälten utan att sikta dem.

Sen åt vi kolakaka, bråkade lite om deras nya kök. Mamma trivs med det de har, emn de har bestämt att byta rubbet. jag anser att det är en god investering. För två år sedan tröttnade syrran och jag på det bruna, japp mörkbruna kaklet, så vi bara för att visa, köpte kakeldekorsplast och klippte på fri hand massvis med kvadrater som vi klistrade upp i köket. Kvadraterna var ojämna och skeva, men väldigt vita och välmrmorerade i fina grå nyanser. Köket lyste vitt och fint. Det gör det än, för de tyckte nog att vitt var bättre än mörkbrunt.

Nu har dessvärre mamma vant sig vid de skeva leendet på väggarna, och ser inte längre behov av förändring. Som med trattisar, men ser vad man vill se.

Elaka kollega N

Otäcka kollega N snackar skit om mig till folk!!!!

Säger att jag tar emot pengar av henne för att hjälpa henne med studierna( hennes studier alltså, det är U som hjälper mig med mina, gratis!).

Och pengarna som jag roffar åt mig, använder jag för att kunna köpa godis till mina barn. Det vet hon minsann...

Slutsats: Inget bra att ljuga allt för mycket, då framstår man bara som en nörd.

Nu går jag givetvis och undrar vad mer hon hittar på om mig. Och jag undrar även hur jag ska kunna hämnas på bästa möjliga sätt. För de giraffspråket, det sparar jag åt eleverna. Inte ens en varg kommer jag släppa lös. Här snackar vi revenge. Så mycket mer förgörande, så mycket roligare att planera.

Tja, vilket fall ser jag på fortsättningen med skräckblandat förtjusning. Intriger gör dagarna på jobbet unika.

Och när jag kom hem igår, hade mrs X ( men nu har vi listat ut din identitet..) suttit hemma i nya soffan :-) och slagit in och skickat finafina presenter till vårt spa( läs utomhusbubbelbad). Tvål och ryggmassage. Hurra vad bra! Vad annat kan göra två stela och slitna kroppar mjuka och levande? Hoppas bara Mrs X med man kommer och provbadar snart!

Idag har jag inte pluggat alls ( fy på mig, Hamlet väntar), utan gjort musik i studion med U. Eller han har gjort musik, jag har frågat och irritarat. Jag tycker det blir jättebra, U är skeptisk. Det dönar, brusar och dunkar en massa, men antar att ungdomarna gillar det som jag inte gillar och börjar äntligen begripa vad "dunka dunka" betyder.
Nu puttrer maten, sen ska vi plåstra om X som var ute i catfight inatt (inte mrs X) och har ett sönderslitet öra( överdrift, men lite naggat i kanten).

Adoptera

Dagens utvecklingssamtal var lite jobbiga. Speciellt ett där mamman pressade sin elev så hårt att eleven började gråta. Jag vet inte riktigt vad som hände sedan, men mamman tyckte att jag skulle adoptera flickan, eftersom mamman tyckte att flickan var oduglig och slarvig. Flickan i sin tur nappade på förslaget och sa "ja, snälla, kan du inte adoptera mig?"

Men nej.

När jag berättade det för U tyckte han inte det lät helt dumt att ha en 17-årig piercad skolflicka här...dock utan uniform...

Nä, fy inga sånna tankar! Flickan är helt underbar och jag blev grymt sur på den nertryckande mamman,

Kanske är det det som är något av det värsta på jobbet, man älskar sina elever så mycket att man har svårt att dra gränser för att vara mer än bara lärare? Flickan var helt förtvivlad resten av dagen och jag ville mest bara krama och krama henne.

Känner mig uppsvälld av för många pistagenötter...ska inte börja skriva en matblogg. Våra otrevliga allt för kaloririka kvällsvanor är inget att skryta över. Men vi har det mysigt och ser på Heroes. Hjälp vilken spännande serie. Får anstränga oss för att bara se ett avsnitt/kväll.

U åt upp hela min hemliga choklad själv....utom en ruta. Han såg lätt tjurig ut när jag bad honom att spara. Den ska jag ha imorgon efter ytterligare skojiga utvecklingssamtal.

Av-centralen och evolutionen

Idag hände inget speciellt på jobbet.

Hemma skulle U och jag förebereda en lektion för imorgon, vilkdet innebar att förhandsgranska en film om evolutionen.
Vi satte i skivan i spelaren och skulle poppat pop-corn om det inte var före maten. Men tur var väl det att inget blev poppat, för då hade vi nog satt något i halsen. För värre film har man sällan skådat.

Tänk dig:
Utklädda fransmän med dinglande snoppar och väldigt myckt bröst som hoppar runt och blir ömsom jagade av strutsar ömsom uppfinner trumman. Mycket naket, mycket löjligheter och mycket lite fakta.

Vem i hela världen valde att beställa in detta skräpet, i tre delar dessutom. I år???

Varför finns det inte en enda vettig film om evolutionen, bortsett från dessa parodier+"filmen om Dino" för åk 2?????

Sanningen är den att med dessa filmer som grund, så finner jag ingen anledning att övertala mina elever om att det inte var "varde ljus" som var början på denna blogg.

( detta är bilden som visas om man söker på "vare ljus" på Goggle bilder. Lika informativ som Av media. Och lika obegriplig i sitt urval. )



Men om man sedan söker på Varde ljus, ( som det med påminnelse av U, egentligen heter), så blir bilderna ännu mer underliga. Denna kommer på översta raden när man på Goggle Sverige Bilder söker Varde ljus:
( bilden väl värd att förstora så texten kan läsas)

och ännu mer kommentarer från U så är det självaste Brian Eno på bilden( producerade Bowies Heroes). Så heja min alldeles egen mac, powerbook G4!!! som
( enligt Google) alltså är en symbol för ljuset!

Lita på din sambo+proauktion

Dagens sanning:
Säger sambon att PRO-auktionen i Bankeryd är trist, tvinga inte dit digsjälv. Och sambon.

Dagens positiva erfarenhet:
Elever kan klippa hår och baka chokladtårta.

Dagens musikupplevelse VIKING MOSES.
Måste åka till Gbg nästa måndag, underbarare band får man leta efter!!!

http://www.myspace.com/vikingmoses

Dagens film: This is England. Bästa filmen på länge. Totalt underbar, fantastisk, tragisk, hemsk, fruktansvärd....

Solen skiner och hemliga presenter!

Oj vilken dag!

Och OM att jag behövde en dag som denna!

Igår hade vi föräldramöte. Men kollega A som också skulle varit med blev sjuk. Och det är kollega A som hade grepp om situationen. Så när han sjukanmälde sig en halvtimme efter att lektionen borde börjat blev det kaos. Eleverna sprang förskräckta runt som om jordens undergång var nära, jag och kollega S försökte lugna dem, och oss själva...föräldrmötet skulle ju A hålla mest i...men lång tid dit...och en klass utan lärare att försöka ge meningsfulla "inte smita hem" uppgifter.

Sen var klockan fyra om föräldrarna började lämna husen. Vi fick igång powerpoint presentationen som A hade gjort. På datorn i arbetsrummet. Men inte på den bärbara som vi skulle koppla till projektorn. För där hade A lagt in en kod som gjorde att vi inte kunde starta. Detta kom vi på en timme före mötet.

Vi fick stressa en stund för lämplig lösning, men körde sen utan dator. Stressade som vi var gick det nog ganska bra ändå. Snälla elever, snälla föräldrar!

Kom hem nio och somnade en halvtimme senare.

men sen vaknade jag och det var IDAG!!!

Elevklippte mig billigt och bra. Underlig spretig kort lugg, lite slingor och massa trevlig huvudmassage, för 170 kr, inkl fika...och det blev faktiskt riktigt bra! Så bra att U också vill gå det, och han är kräsen.

Gick sedan på stan med S, trevligt värre och köte mig hårspännen och andra nödvändigheter.




Väl hemma väntade stugan med en diskande U, fin fint! och gissa vad, på bordet låg två memliga chokladpersenter till U och mig...Supertack, snälla hemliga vän! Ska förtäras ikväll, undra om portvin passar?
U var skeptisk och undrar vilken galning som vill uppmuntras oss på detta sätt. Meden jag lyser som en liten sol. Nu ska vi ta en väldigt osund "före maten fika". Fasiken vad trevligt det är att vara vuxen och få göra vad man vill!