Silversmide

Ära vare Gud i höjden, detta har jag gjort på silversmidarslöjden!

Gick upp ohemult tidigt för att vara lördag, klockan sju!!! Åkte hemifrån kvart över åtta, kursen började nio. Var tidig.

Klockan 12 var det lunch. Då hade jag skapat en julklapp åt mor. Klockan fyra gick jag hem. Då hade jag skapat ännu en kreation, nu åt svärmor.

Vi har en mycket ambitiös, pedant, auktoritär tysk lärare. Allt ska göras på hennes vis. Så hon hjälper mer än gärna till, så att det blir rätt. Resultatet blir som på syslöjden på mellanstadiet. En lång kö vid katedern av elever som är livrädda för att göra fel. Men dock, efter evig tid i kö, ont i fötterna av trampande, så blir det hyggliga grejer. Hon är ju duktig, vår lärarinna!

Minnet av syslöjden är slående. Hur man gjorde allt steg för steg, fick visa upp, blev godkänt eller fick göra om, och köa om igen. Detta ledde till att efter 9 år av slöjdande kunde ingen i klassen trockla upp ett par byxor på egen hand. Och jag antar att jag inte är en fullärd silversmed imorgon eftermiddag, när kursen är slut. Men då vet jag att det är ett jäkla jobb att få en platt silverplatta, platt. Eller att putsa silver så det ser ut som silver.

Kursedeltagarna finns inget att säga om. Vi är sex stycken som alla kommer i par. Två mammor med deras döttrar, och E och jag. Alla är väldigt normala och trista. Ve dessa trevliga människor. Så mycket roligare blogg om de hade varit galningar som jag kunnat beklaga mig om! Eller alla fall lite småtokiga med ett par lösa skruvar. Med nej, helt vanliga sympatiska människor. Dock bor ett av paren i Habo, så något tokigt måste det ju vara på dem.