70-tals feber

Syrran ska ha nyårsfest med 1978-års tema. Jag föddes då. Det betyder att jag fyller 30 år i år. Hilfe!!!! Men inte nog med det. Vi ska klä ut oss till äkta 70-talister. Eller snarare 50-talister, för skulle vi klä ut oss till 70-talister skulle vi ha gröna sparkdräkter och rejäla regnställ i bävernylon.

Nu springer syrran och svärpojkvännen runt och jagar kläder i föräldrarnas garderob. Syrran hittade finfina stövlar, svärpojkvännen en skjorta. Jag ingenting. I värsta fall får jag väl ha rosa mysdress. Det hade jag 78, så ingen kan klaga över att det inte är äkta. Bara x-gånger större storlek.

De senaste dagarna har jag bara lekt med datorn och min ipod. När jag var liten önskade jag mig en docka varje jul. För att ha något att göra under julhelgen hos mormor. Det var alltid långtråkigt där, och dockan räddade situationen. Nu kan man väl säga att min ipod haft samma funktion. Mindre att klä på och av, mer att trycka på och skryta om.

Juldagen

Oh!

Nu är glada julen slut. För mig i alla fall.

Alla( nästan) julklappar är upprivna, alla förväntningar över och alltihop hoppackat i papperspåsar som antagligen är hemma i stugan igen.

Medan jag är i Halmstad och har lite småtråkigt. U har precis åkt hem till stugan och lämnat mig ensam med släkten.

Så vad har då hänt senaste evigheten?

Sista veckan i skolan var hektisk, eleverna lämnade dinglande örhängen i drivor ( två par) till mig( why?) och på det stora jullotteriet vann jag ett par rejäla trädgårdshandskar till U och en sax med tio års garanti till mig. Hurray!

Sen kom K på besök. Gammal barndomskompis sen evigheter tillbaka. Vi pratade två dygn. Skvallrade, filosoferade, och tjatade. Sen åkte hon hem.

U och jag åkte till A6 och stressköpte sista klapparna, slog in dem hemma och andades ut.

Dan före dag åkte vi till Halmstad. Lugn kväll utan krångligheter, och sen var det julafton. Fick julstrumpa som bestod av två påsar bilar, godisbilar. Hade mamma också varit på varuhus och stressköpt paket månn tro? Dagen flöt fram och sen fick jag vara tomte och jag fick följande julklappar. Här följer en lista:

Kanin som heter Alphaville och nästan kan vifta med öronen och läsa sagor. Om man jobbar lite med inlärningen, för igår var den mest inte lila. Jag har längtat efter honom i evigheter.

Ipod, som ska uppgraderas till lyxigare modell. Toppen!

Parfym som jag längtat efter i massa år. Nu luktar jag nytvätt.

Tofflor, nästan samma som jag själv köpte, men med praktisk sula.

Erasure dvd. Riktigt bra!

Lite bilgrejer som jag inte förstår.

Bok.

Samedockor

Fotoalbum.

Vas.

Halsband( oanvändbart)

Salt och pepparkar.

Vas

Kamerastativ

Choklad

Nu ska jag fördriva tre dagar här, flera dagar i Gbg. Sen är det Klubben den 29/12 och sen nyår. Jag kommer inte hem på evigheter, ska vara gäst till den 1/1. Blä. Längtar hem till min nya kanin och till U. Men just nu mest efter kaninen. Även om U har börjat läsa godnattsaga. Lyckas inte kaninen så får U rycka in. Han kanske kan lära den medan jag är borta?

Små och stora problem

Idag fick en kollega veta att kollegans mamma har cancer. Mamman är inte vidare gammal, och har dessutom haft det tufft tidigare. K fick givetvis en chock, och mådde fruktansvärt. Prognosen ser dessutom riktigt dyster ut.

För mig kändes det underligt. K har utåt sett ett så fint och bra liv. Såg jag K på stan skulle jag aldrig förstå hur mycket smärta som fanns under ytan. Skulle istället avundas ett till synes perfekt liv. Så lite man vet.

Samtidigt grämde jag mig över tre hemska elever. De går inte i min klass, mina elever är bra! Men jag råkade ha en lektion med deras klass. Trion dyker upp 45 minuter in på lektionen, som för övrigt bara är en timme lång. De flinar, småpratar och säger inte ursäkta. Jag blir tjurig och frågar varför de är sena. De hävdar att en kollega hade varit med dem, och att kollegan sagt att det var ok att de kom försent. Jag trodde inte på dem, ringde kollegan, och givetvis hade det inte varit ok.

Så jag kör ut dem ur klassrummet, arg, dels eftersom att de kom sent, men mest för att de ljög.

Vad gör då dessa tre? Jo, de springer till rektorn och säger att jag slängde ut dem utan anledning. Smart rektor kontaktar kollegan, och han är på min sida, förklarar att de ljugit och att jag hade all rätt att vara sur. Skön upplösning, men ändå, trista elever.
Skönt också, för mig gamla chef hade bara trott på elevernas version.

Men dagens fråga är.
Borde det inte vara läraren som springer till rektorn pga ljugande elever, och inte ljugande elever som springer och ljuger ytterligare för rektorn? Vart är skolan på väg?

Och slutsatsen?

Är detta över huvud taget något att oroa sig för eller ens fundera på, när livet kan ha så mycket större saker som skapar problem? Så länge alla nära och kära mår bra, har man det faktiskt helt ok!

Konsten att undvika

Idag var jag och shoppade loss på ICA i Mullsjö. En ganska stor ICA butik, som jag föredrar att gå till framför den mindre varianten i Habo ( som dessutom fuskade med köttfärsen).

När jag gick och strosade på ICA i godan ro, och funderade över dvd-rean, såg jag en bekant. En sån där bekant som man känner, men inte riktigt orkar hälsa på. Därför att man inte vet vad man skulle säga. Och i värsta fall skulle man lova varandra att "höras" vilket ingen av oss egentligen vill. Och sen skulle det bli ännu pinsammare nästa gång vi sågs, eftersom fortfarande ingen av oss hade ringt.

Så när jag spanade in henne vid fruktvågen, slanka jag tillbaka mot juldekorationerna, och hängde där ett bra tag. Det ledde till att jag i ren desperation köpte en ganska söt "snöflinga" med 62 småljus, att hänga i fönstret. Nu hänger den där. Tjohej!

Mulberry

Eftersom att jag inte kunde låta bli att skryta om min nya Mulberryväska i förra inlägget, få jag nog förklara mig lite.

Mulberry väskor är fasansfullt överdrivet groteskt svindyra. Men de är också fantastiskt underbart härligt unikt perfekta.

Det är därför jag behöver dem. Och inte kan sluta sukta efter dem. Priset gör dem avlägsna, utseendet får habegäret att skrika.

Jag är dock "halvaprisets" drottning. Är det något jag kan, är det att springa på reor. Då därför har jag stolt tre M väskor, som jag shoppat till halva priset. Fortfarande, svindyra, men lite mer som en Spanienresa( till skillnad från fullpriset, då kommer du två veckor till Thailand).

Det som är fint med Mulberryväskorna är att de är hållbara. Men jag är en slarver,och av olika anledningar lyckas jag ändå ha sönder dem. Kanske för att jag släpar runt på någon av dem varje dag?

Det trevliga med lyxshopping är lyxgaranti. Går det sönder, får du nytt! Min minsta väska hade spruckit lite i ena sömmen. Jag gick med syrran i släptåg till affären, de villa ha kvitto, för att jag skulle få en ny. Jag tvingade stackars U åka hem från jobbet för att leta kvittonummer. Inget kvitto hittades, fast han letade i säkert en halvtimme. ja, jag ÄR slarvig. Men snälla Mulberry, bytte min väska ändå! Till en något fräschare modell än den jag hade! Hurra!

Hurra!

Förövrigt undrar jag varför inte helgen är här nu? Är så trött så jag tycker det borde vara fredag. När jag kommer på att det bara är måndag, morgon, dessutom, ryser jag, blundar, och hoppas på att jag snart ska vakna upp ur transen och det är lördag morgon istället.

Äntligen hemma

Puh!
När man väl vant sig vid skogslivets tysta lunk, blir man lätt stressad och vansinnigt trött när man tillbringar några dagar i Storstan.

Klassresan gick bra, eleverna och jag shoppade loss något fruktansvärt på Gekås. Även om jag plockade bort massa onödor i slutet, fick jag ändå mindre glatt pröjsa 2000kr. Nu är det bara att hålla tummarna för att kläderna håller till nästa tur, kanske om ett halvår eller så. Nej, Gekåskläder är varken snygga eller sköna, men de är fasligt billiga, och till en splitt ny Mulberryväska så försvinner snabbt alla blickar från den urblekta toppen till den supersnygga väskan!

Liseberg gick fort och det var väl som vanligt. Jag stannade kvar när bussen åkte hem, och då var jag dödstrött. Snälla svärpojkvännen +syrran hämtade mig, och väl hemma hos dem slocknade jag direkt.

Fredag var famordag. På ålderdomshemmet uppträdde en musikgrupp och det närliggande dagistet var ditbjudet. Så det var fullt liv. Farmor var överlycklig. Jag slapp dessutom vara där själv, en halvsläkting och jag hade bestämt träff utanför, så R och jag höll igång farmor flera timmar. Så bra för samvetet att "gjort" farmor med reda.

Är det bara jag, eller är det många som prickar av trevliga saker man gör på en intern snällhetslista?

Shoppade loss massa julklappar till U. En av dem är vit, röd och grön.

Festen på Lördagen var härlig. Träffade alla gamla ABF are igen. Festen var till för folk som jobbat på ABF, förr och nu. Efter fyra år i bygget, kändes allt så naturligt, så efter festen skulle jag kunnat gå upp för berget, hem till fjällgatan, och gått till ABF och jobbat på måndag. Alla var sig ganska lika. Även jag antar jag.

Vad händer på ett år? Vad har hänt med mig under sista året? En tenta rikare:-)

Suck och stön

Det är redan mörkt ute, och klockan är bara halv tre! Helt otroligt! Enda gången då man vill att det ska vara mörkt är antingen i väntan på Tomten( självklart kan inga klappar delas ut i dagsljus)eller när man är på utomhuskonsert och vill ha mysstämning.
Nu är det både mörkt och regnigt. Både inne och ute.
Kollega A är sjuk, så vi kommer vara en kort på klassresan imorgon. Sådär kul. Att dessutom behöva köa i regn in till Gekås imorgon känns ännu mindre lockande, med 60 nervösa blöta elever bakom sig.

Idag hade vi prov och alla fuskade. De tror inte att jag är smart nog att se deras fusk. Men jag ser allt. Jag försöker lära dem att alla fuskar lite, men det viktiga med fusk är att ingen märker tilltaget. Ska man fuska, ska det göras snyggt!
De fuskar fult. Pratar exempelvis högt i klassrummet, skickar lappar och skickar sms. Jag skriver FUSK med stora röda bokstäver på fuskarnas prov. Effektivt och färgglatt. Bra i en mörk omgivning.

Nyhet?

Jag är både trött och väldigt irriterad. Kanske beror det på att eleverna var alldelles stimmiga idag( prov imorgon, klassresa övermorgon) eller för att jag tjuvlussnade på några kollegor.

Jag ska förklara situationen.
Många av våra elever är väldigt fattiga och ensamma. De kommer från familjer som har en futtig ekonomi och ingen lyx som bil eller körkort. Därför har vi valt att ta dem på en klassresa till Gekås och sedan Liseberg, på samma dag!
Dels för att de ska få köpa lite billiga fynd, dels för att de ska få se sann svensk kulturshopping, och Liseberg för att det är så underbart vackert.

Tillbaka till mitt humör, nu hörde jag för en stund sedan en bunt kollegor prata i ett annat rum, de trodde nog inte att jag var här. De snackade så förbaskat mycket skit om vårt arbetslag " Hur vi åker och julshoppar för skattebetalarnas pengar!" Allt byggde på hur vi skulle frossa i roligheter och lyx medan de stackarna fick slita med vanliga lektioner.

Ska de säga som har Kick off med sina klasser varje år, åker och rider, paddlar och stannar över natten. Många andra klasser får även utbyte med andra länder, och kommer till Tyskland och andra EU vänliga länder. Våra elever får väldigt lite, om än inget av detta.

Som jag skrivit tidigare så bävar jag får vår resa. Det kommer bli en enormt lång dag, och det vore underligt om inget smärre missöde inträffade. Så, nej, någon mysig trevlig julshopping räknar jag då inte att det blir för min del.

Varför den ständiga avundsjukan?
.................................
Lika sur blev jag nästan när jag läste inslaget på Aftonbladet om den rödhåriga killen, som nu fått sparken. Jag blir så trött på Sverige ibland. Allt ska tjatas och gnällas om. Antingen får man ha en tydlig plan, en dresscode, för vad vårdad klädsel innebär, eller så får man acceptera folk som de ser ut.

Som jag skrev tidigare så finns dessa koder precis överallt. Så det så.
....................................

En annan underlig sak jag funderade på när jag läste blaskan ovan, var den där gamla nyheten om barnen som hade blivit förväxlade på BB, i Tjeckien. Två barn blev förväxlade, och hamnade hos respektives föräldrar. Först när barnen började få underliga hårfärger( rött, fast mer orange än rubin:-), väcktes föräldrarnas förundran, de kontaktade BB, gjorde DNA, och det visade sig att fel föräldrar hade fått fel barn. Nu ska de byta unge med varandra, efter nästan ett år.

När jag var liten drömde jag om att jag var en förbytt flicka( ven gjorde inte det??), och önskde att mina riktiga föräldrar var rika och mycket mycket snällare.
Sakenär nu det att när jag kollar på korten av paren med barnen, ser familjerna väldigt lika ut. Det var aldrig något jag äns hade kunnat drömma om, att jag var förxäxlad, men att mig egentliga familj var identisk med den jag redan bodde hos.

Därför är väl drömmar drömmar.

Graaa!

Jag blir så fruktansvärt jävla förbannad! Hur är det möjligt att Sverige slarvar bort barn efter barn, som är ensamkommande från Kina? Hur?

Hur kan det vara ok, att man placerar dem så att de fritt kan röra sig, och på så sätt försvinna till sexindustrin eller barnarbete? Varför, kan man inte heltidsanställa en säkerhetsvakt? Det är ju barn!

Psykfall kan man omhänderta med våld "för deras egen säkerhets skull". Varför kan man inte göra ett passande arrangemang för dessa stackars barn? Jag blir så fruktansvärt ilsken och ledsen.

Att barnen ska kunna röra sig fritt är ett dåligt argument. Nej, man kan inte låsa in dem, men jo, man kan hålla dem under ständig uppsikt. Hur svårt kan det bli? Eftersom barnen generellt försvinner efter bara några dagar, behöver det inte bli vidare dyrt. När man väl fått tag på galningarna som ska lotsa dem vidare, kan man nog komma åt värsta härvan, och rädda massa fler barn, som har hamnat i andra länder.

Nej, även om jag anstränger mig kan jag inte förstå hur Sverige kan tappa bort barnen. Inte om man inte vill.

Helene vs Sara

Jag måste säga att jag känner mig lite lugnare inför veckoslutets strapatser. Ingen aning varför, det känns bättre helt enkelt. Kanske för att jag insett att det bara är att bita i det sura äpplet? Eller för att jag har världens sötaste elever?

Vad sägs om följande kärleksdikt från elev A? "Jag skrev den här till dig" sa han när han överlämnade den, och såg jättegenerad ut. Sen ville han ha tillbaka den och slita sönder den. När jag sa att den var superfin sken han som en sol och erbjöd sig därefter att han kunde bli min personliga bodyguard. Undrar just om personen i fråga har sett på en viss film???

Jag förklarade att man antagligen inte behöver bodyguards i Furusjö. Å andra sidan finns det ju idioter, som Åmselemördaren överallt, så vem vet? Å tredje sidan minns jag att U inte hade så mycket emot tanken på att ha en söt 17-årig tjej här , men jag undrar just om han är lika sugen på en jämnårig "bodyguard" som vaktar mig. Kan bli knepigt.


Helene vs Sara förblir hans hemlighet.

Tredje idag!

Är Sahara Hotnights bättre än Dia Psalma?
Är Brick & Lace bätre än Alphaville?
Är Rednexs bättre än Depech Mode?

Krönikören Jenny Seth skriver att musiken på landsortsklubbarna har blivit bättre. Ke? Bättre än vad?


Nä, tänkte väl det. Det var bättre förr. Mycket mycket mycket bättre. Fast fan vad skönt det är att ha en alldeles egen klubb där jag kan spela mina alldeles egna favoriter. Haha, det har nog inte ms Seth!
Varmt välkomna till Joinourclub den 29/12 på Henriksberg, i Göteborg! Önska en låt här, och jag lovar att överväga att spela den.
http://www.joinourclub.tk/

Julskyltning i City

Jajamensan!

Idag är det julskyltning i Jönköping City! Man ur huse, jalla, jalla!

Japp, alla var där, trängsel, glögg och frälsningsarmens musikkår. Precis som det ska vara!
Vi shoppade loss i form av en gigantisk espressomaskin, små plastkristaller att hänga i våra nakna träd samt fika bestående av amerikanska pannkakor o glass. Mums!

Och julklappshysterin börjar mala i mitt huvud. Jag har present till svärföräldrarna, mamma, pappa, syrran. Stop. Illa illa, saknas till en bunt folk och fä. Läste om Katie Jordan som förstorade brösten för att behaga sin man Peter André. Tror att U skulle bli besviken om förstorade bröst på mig var allt han fick...( hoppas jag verkligen).

Det här med arrangemang i Jönköping lyckas faktiskt. Julskyltning, marknadsdagar, folkfester, alla är verkligen där. Så även om jag ofta är kritisk mot min nya stad, dessa folkfester rockar faktiskt på bättre än vad de gör i gamla Gbg. Där är varje dag en fest. Och då uppskattar man inte vad man har. Som solen i Afrika, typ.

Idag har vi även tömt vårt spa på fyra månades plaskvatten, och jobbar tappert med att fylla på nytt fräscht vatten. Skynda fynd alla gäster! Vi bjuder på glögg och pepparkaka!
Jag har också satt upp årets julbelysning, samma tema som föra året, "färg".

"Jättekul, en annan gång"

Nästa helg vankas Göteborg. Min stad. Där mitt liv finns. Men nu börjar jag tveka, allt känns jobbigt, och stugan i skogen väldigt hemtrevlig.

Ja, tanken är ner resa på torsdag, först Ullared med eleverna, sen "Jul på Liseberg", också med elever. Sen är jag fri som en fågel från torsdag kväll. Och skulle kunna stanna kvar i Götet fram till söndag. Dessutom ska gamla jobbet (också i Gbg ) ha en fest för gamla (och nya) medarbetare på lördag, så det är synnerligen en bra helg att stanna kvar på. Att ha tid, hela fredag och halva lördag att skutta runt med syrran och "göra" Göteborg, är ju toppen!

Har dessutom inte varit nere och firat farmor på hennes 90-årsdag än, så det måste, verkligen måste också klämmas in.

Japp, finfint men plötsligt så: ångest, ångest,

Ja, i teorin perfekt men när det börjar närma sig börjar kvalen komma.


Här följer en lättläst lista på min ångest.

1. Tänk om jag inte kan shoppa loss på Gekås, nu när jag måste släpa det genom halva Gbg, och inte bara snällt slänga in det i bilen?( Nä, syrran har ingen bil, så vi får spårvagna oss fram).

2. Tänk om syrran har fullt upp och jag blir väldigt ensam?

3. Tänk om jag får jätte ont i fötterna? Vilka skor ska jag ta med?

4. Tänk om ingen vill prata med mig på festen och jag blir helt själv?

5. Tänk om jag blir alldeles trött och tråkig hela helgen. Är ju vad vid skogens lugn.

6. Tänk om, tänk om.

Ja, vet att jag förefaller löjlig. Ja, jag vet att folk kommer prata med mig och att syrran kommer ta han om mig. Men tänk om! Jag vet att jag faktiskt inte behöver shoppa som en galning.

Dessutom känner jag mig trött( just nu) och allmänt ( som vanligt) negativ. När jag förklarade detta för U sa han något jättesmart. Han menade att han precis som jag, tycker sakner är superkul när de ligger långt fram i tiden. Men ju mer de börjar närma sig, desto mer börjar man tveka, och skulle vilja skjuta fram det ännu mer.

Han sa " Jättekul, en annan gång"

++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++++
För övrigt, varför får kändisar bara uppmärksamhet när de är skandalklassade? Företag och kändisar mår bra av all form av uppmärksamhet, positiv som negativ. Söta flickor, lärare exempelvis, ska bara vara tysta och snälla. Jag kommer aldrig bli tyst och snäll.

Somliga lyckas

Om jag har en stor talang, så är det att kläcka fram idéer och på ingen stund alls hitta lösningar på olika problem.

Det är därför jag är en så bra lärare. Behöver inte lägga tusentals timmar på petnoga planering. Behöver inte ton av stenciler (väldigt förlegat ord, inte använder någon idag stenciler, men skit samma) eller läroböcker. Jag komponerar snabbt som blixten ihop mina lektioner, och hyfsat ofta håller dem en riktigt bra kvalité. När mina kollegor sitter med huvudet försjunkna och ser blodögda ut, surfar jag på facebook och njuter av illusionen av frihet.

Vilket fall, ja, jag är bra på lösningar. När det inte gäller saker som spelar någon roll. Mitt liv exempelvis.

Jag drömmer om att starta företaget med stort F ( tro mig, har flera riktigt bra funderingar), jag drömmer om att publicera en liten skönlitterär bok eller komponera ihop en superhit som kommer få alla mina musikervänner att tapp hakan.

Men vad gör jag? Spelar Tetris! FY!

Ja, sen blir jag grymt irriterad på folk som jag egentligen anser vara sämre än jag på diverse saker, som som lyckas bättre än jag. Facebook är en fälla, allt som jag i massa år föreställt mig om fd vänner, stämmer inte, de har små lyckliga liv, och bor i större stugor än jag! Avundsjuk!

Men väst är det med nollor, som man skrattar åt. I verkligheten och på Tv. Som plötsligt lyckas, och får vad de vill ha. Varför de och inte jag?( Fortfarande sabla avis). Som Emma Andersson. Blåst brud som ny bor i finhus med pengar och lyx. Why?

Varför kan inte jag fixa till mitt liv så jag får lite extra lull-lull att leka med?

Så helt grått

Kan världen verkligen vara så väldigt grå som den var idag?
Det går verkligen inte att uppbringa inspiration eller lust när regnet bara öser ner, det är helmulet och slaskigt av gammal snö överallt.
Så vad göra? IKEA!

Ja, dels skulle jag till att klaga på min fortfarande icke funderande mobil. Ni som inte följer mitt liv, kan jag uppdatera er om att bluetoothen var söner tidigare, lämnade in den på lagning hos "tre" men fick tillbaka den i samma trasiga skicka som tidigare. Nu måste jag alltså in med den igen.

Så, vi åkte till A6 och "tre butiken". Nähänä, inge lånetelefon, så med andra ord, kunde inte lämna den i dag heller. Nu börjar jag bli riktigt less på Tre och deras dåliga service. Skulle liksom nu önska att jag hade en miljon läsare som kunde hjälpa mig i ett gigantiskt protesttåg. Jag menar, vad är det för verkstad de har egentligen, tar in min telefon, fixar inte felet, och lämnar tillbaka den som om jag inte skulle upptäcka det. Det blir ju bara merjobb för mig, och aldrig aldrig ska jag skaffa en tre telefon igen. Sugen på nya Iphone. Ja, en Iphone ska jag skaffa mig i julklapp. Kosta vad det kosta vill!


Vidare till IKEA. Hittade bara lite småskräp och ytterligare ett par vita krukor.

Körde hem i regnet och la oss och sov en timme. Det var så grått, grått grått så inget annat gick att göra. Vaknade vid fyra. Då var det inte längre grått!!! HURRA!
Det var Mörkgrått.

FRÅN
GRÅTT


TILL MÖRKGRÅTT