Äntligen hemma

Puh!
När man väl vant sig vid skogslivets tysta lunk, blir man lätt stressad och vansinnigt trött när man tillbringar några dagar i Storstan.

Klassresan gick bra, eleverna och jag shoppade loss något fruktansvärt på Gekås. Även om jag plockade bort massa onödor i slutet, fick jag ändå mindre glatt pröjsa 2000kr. Nu är det bara att hålla tummarna för att kläderna håller till nästa tur, kanske om ett halvår eller så. Nej, Gekåskläder är varken snygga eller sköna, men de är fasligt billiga, och till en splitt ny Mulberryväska så försvinner snabbt alla blickar från den urblekta toppen till den supersnygga väskan!

Liseberg gick fort och det var väl som vanligt. Jag stannade kvar när bussen åkte hem, och då var jag dödstrött. Snälla svärpojkvännen +syrran hämtade mig, och väl hemma hos dem slocknade jag direkt.

Fredag var famordag. På ålderdomshemmet uppträdde en musikgrupp och det närliggande dagistet var ditbjudet. Så det var fullt liv. Farmor var överlycklig. Jag slapp dessutom vara där själv, en halvsläkting och jag hade bestämt träff utanför, så R och jag höll igång farmor flera timmar. Så bra för samvetet att "gjort" farmor med reda.

Är det bara jag, eller är det många som prickar av trevliga saker man gör på en intern snällhetslista?

Shoppade loss massa julklappar till U. En av dem är vit, röd och grön.

Festen på Lördagen var härlig. Träffade alla gamla ABF are igen. Festen var till för folk som jobbat på ABF, förr och nu. Efter fyra år i bygget, kändes allt så naturligt, så efter festen skulle jag kunnat gå upp för berget, hem till fjällgatan, och gått till ABF och jobbat på måndag. Alla var sig ganska lika. Även jag antar jag.

Vad händer på ett år? Vad har hänt med mig under sista året? En tenta rikare:-)