Adoptera

Dagens utvecklingssamtal var lite jobbiga. Speciellt ett där mamman pressade sin elev så hårt att eleven började gråta. Jag vet inte riktigt vad som hände sedan, men mamman tyckte att jag skulle adoptera flickan, eftersom mamman tyckte att flickan var oduglig och slarvig. Flickan i sin tur nappade på förslaget och sa "ja, snälla, kan du inte adoptera mig?"

Men nej.

När jag berättade det för U tyckte han inte det lät helt dumt att ha en 17-årig piercad skolflicka här...dock utan uniform...

Nä, fy inga sånna tankar! Flickan är helt underbar och jag blev grymt sur på den nertryckande mamman,

Kanske är det det som är något av det värsta på jobbet, man älskar sina elever så mycket att man har svårt att dra gränser för att vara mer än bara lärare? Flickan var helt förtvivlad resten av dagen och jag ville mest bara krama och krama henne.

Känner mig uppsvälld av för många pistagenötter...ska inte börja skriva en matblogg. Våra otrevliga allt för kaloririka kvällsvanor är inget att skryta över. Men vi har det mysigt och ser på Heroes. Hjälp vilken spännande serie. Får anstränga oss för att bara se ett avsnitt/kväll.

U åt upp hela min hemliga choklad själv....utom en ruta. Han såg lätt tjurig ut när jag bad honom att spara. Den ska jag ha imorgon efter ytterligare skojiga utvecklingssamtal.