Föräldrar och trattkantareller

Igår morse, ringde pappa och sa i princip " Tjohej, nu kommer vi om två timmar".

Detta var i allmänhet lägligt eftersom jag skulle plugga, i synnerhet uppfräschande eftersom vi fick akutstäda.
Akutstädning går inte av för hackor. Man flänger ilsket och svettigt runt i försök att få bort de västa råttorna och få huset att dofta kemikaliecitron.

Vi hann städa, vilket innebar att det såg ut som det borde göra, alla dagar, även utan besök. De kom, och allt var trevligt. Pappa fick lite väldigt försenade födelsedagspresenter( antik karta över Göteborg från 1682 och lite böcker)( Ju mer fel på kartan, desto roligare).
Sen svängde vi loss i skogen för att leta svamp. Jag hittade gulingar, och pappa var den som faktiskt hittade trattisar! Det har jag inte tidigare sett i skogen här, så jag blev verkligen glad över hans fynd. Trattisar är så luriga så. Ser man en, hittar man tonvis, ser man inte en, kan man promenera rakt över västa trattisfälten utan att sikta dem.

Sen åt vi kolakaka, bråkade lite om deras nya kök. Mamma trivs med det de har, emn de har bestämt att byta rubbet. jag anser att det är en god investering. För två år sedan tröttnade syrran och jag på det bruna, japp mörkbruna kaklet, så vi bara för att visa, köpte kakeldekorsplast och klippte på fri hand massvis med kvadrater som vi klistrade upp i köket. Kvadraterna var ojämna och skeva, men väldigt vita och välmrmorerade i fina grå nyanser. Köket lyste vitt och fint. Det gör det än, för de tyckte nog att vitt var bättre än mörkbrunt.

Nu har dessvärre mamma vant sig vid de skeva leendet på väggarna, och ser inte längre behov av förändring. Som med trattisar, men ser vad man vill se.