Nackspärr

Inte nog med att jag försöker hinna med att läsa ca 1000 sidor/dag, jag har haft en förbannad nackspärr de två senaste dagarna.

Att tvingas läsa massa torr gubbig Strindberg OCH ha ont samtidigt, är inget skoj och gör vem som på dåligt humör. Eventuellt kan folk som inte läst Röda Rummet eller Giftas tycka att de innehåller någon form av kulturellt värde. Men de gör de inte. Gubbigt och satans högtravande är vad det är. För sin tid var han omodern och bakåtsträvande. Att vi dessutom tvingas läsa fyra av hans bedrifter kan jag bara inte förstå. Tacka vet jag Selmas Gösta Berlings saga som jag också hunnit med. Då glömdes nästan nackspärren bort. Men bara nästan.

Igår hade U och jag en smärre livskris, igår och i förrgår för att vara noga. Villa, volvo och vovve är vi nära( Stuga, Ford och Katt), men hur seriösa ska vi våga bli? Jag är inne på värsta medelålderslivet( stundande 30-års kris????), medan U vill leva livets glada dagar ett tag till. Lätt som en plätt för en man att säga, som inte har samma biologiska tickande att ta hänsyn till. Eller som farborr Bellman skulle sagt, "Storklockans klämtande". Eller någon mjältsjuka månntro? Detta, Strindberg och nackspärr. Tack och lov att jag är ledig så jag inte har några hopplösa kollegor att fundera över.

Dagens frågor:
1. Hur länge sitter nackspärrshelvetet i? Det verkar ju aldrig ge sig( inne på andra dagen), och det blir bara värre!
2. I en kurs om världslitteraturens historia, hur fasiken kan någon vettig person tycka att Strindberg är värd 10% av kurslitteraturen?
3. Varför är män så manliga??