Blev riktigt riktigt upprörd i morse mitt i morgonkaffet.
Satt i godan ro, och hörde plötsligt på morgontv att ett par föräldrar hade blivit frikända från misshandel. Fast de erkänt! För att de inte "hade slagit så hårt" och gjort det i "uppfostrande syfte". Jag höll på att trilla ur soffan.
Förstår inte idioterna till jurister att det efter denna dom att det nu kommer diskuteras "hur hårt man får slå".
- Ja, jag brukar bara nypa min unge 10000 gånger hårt i armen och daskar bara en sisådär tio gånger på rumpan. Sen boxar jag henne lite i magen, men det blir ju inga blåmärken, så då räknas det ju inte.
Lustigt, för i affärer är all stöld olaglig. Men tar man en liten grej är det snatteri, fast fortfarande olagligt. Borde inte samma regler gälla misshandel? eller ska vi kanske ändra reglerna i affärerna istället? Kanske kan jag gå in i en affär, ta lite godis och tycka att " jag tog ju så lite, så det räknas ju inte".
Eller kanske våldtäktsmannen säger " äh, ba va, det gick så snabbt för mig, så det gills inte va".
Ja, jag vet att många föräldrar någon gång ruskar sin unge för hårt. Eller till och med daskar till fingrarna om ungen pillar runt för mycket. Men om det mot alla dumheter går till farbror Domare, ja då måste man följa lagen. Och där är( tydligen var), all form av våld mot barn otillåten.
Intet nytt på jobbet. Förutom att vägen var värsta skridskobanan och jag räknar med att jag kommer köra av vägen under veckan( peppar peppar) om de inte sandar bättre.
onsdag 14 november 2007
Var går gränsen?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Ja, fy sjutton så vi protesterade här också när vi hörde om domen. Det är ju sanslöst! Har faktiskt börjat tappa det lilla förtroende för rättsmaskineriet jag haft. Tänk bara på alla konstiga våldtäktsdomar man hört: Hon kämpade inte emot tillräckligt, Hon hade inga synliga skador ...
Usch, nu blev jag upprörd igen! Måste sätta mej och sticka lite för att lugna nerverna.
Kör jätteförsiktigt! Hälsa U detsamma.
Det var förresten en som lämnade en kommentar till nåt jag skrivit om "folket i Lilla Huset i Stora Skogen". Hon tyckte det lät så härligt men undrade om det var stadsbarn som flytt storstadshetsen eller trollbarn som hittat hem! Ja, det kan man undra.
Har nu stickat en konstig vante till dej. Men jag vägrar riva upp den, så det får bli en matchande konstig till. Stackare, du får utstå både det ena och det andra. Visst är det orättvist, för när jag kommer till U's har jag ju lärt mej hur man ska göra.
Kram!
Kanske Trollbarn, i alla fall för min del...
Och då passar ja roliga vantar bra! Dessutom bor vi ju just i skogen, och här får vi se ut hur vi vill! Bara vi själva tycker att vi är varma och fina, och det tycker vi alltid när vi har dina projekt på oss!
Men usch! Nu blev jag arg, sa urbotat dumt! Det underminerar ju hela iden med att ha lagar.
Hur som helst, jag hoppas ocksa att ni tar det forsiktigt nar ni ar ute och kor dar i skogen. Du fragade om jag stickar, nja lite grann, jag har gjort det forut, men har aldrigt riktigt fatt nagot fardigt forr, hoppas pa att andra det nu.:)
Ja, för egentligen handlar det ju inte om "hur hårt man slår" i sig, utan det handlar väl om att barn skall kunna känna trygghet hos sina föräldrar, och det gör man ju knappast om slagen haglar, hur lösa de än må vara! Inget barn skall behöva vara rädd för sina föräldrar. Barnagalagen är väl till för att ge barn en tryggare vardag, men i detta fall verkar det inte så (skakar på huvudet).
Skicka en kommentar