Portvin och ost

Äntligen förstår jag vitsen med att blogga: Önskningar kan gå i uppfyllelse!

Ja, jag var sur och bitter igår. Ja, kanske inte varit fröken solsken idag heller, men dock, bättre än det kunde varit!

Detta berodde endast ( mitt bättre humör alltså) på svärmor, som buffade på U, som i sin tur kommer hem med gott humör-(underligt med tanke på den "trevliga" lunchen) och vin och ost! Vem kan inte smälta för detta!?

Så det blev en trevlig avslutning på dagen ändå.

Och dagen idag, i stort sett menlös. Shopping i Jönköping city( köpte absolut inget)+shopping på köpcentrat A6 ( fortfarande inga köp)+ en dersprat tur till ennu ett köpinferno, där vi letade efter sorkskrämmare ( japp, otygen är tillbaka), men hittade inget förutom lite skojiga( och alldeles för dyra) utomhuslampor( men snygga som bara den!). Foto kommer när jag köpt min nya kamera...snart snart, letar efter rätt modell!'

Tittade på ännu en fin, dyr Mulberryväsaka. Börjar drömma om den. Måste nog ha den..om den är kvar nästa lördag så kanske kanske...om jag inte hittar kameran.

Men kameran var också fin...ja, det kliar i fingrarna efter att få köpa...något... Kamera eller väska=lika onödigt, lika kul. Eller kanske behöver jag en väska till kameran? Kanske det ja...

Jävligt dåligt humör

Goddag mina vänner, bättre hålla er på avstånd idag.

Denna dagen må vara ett liv, men jag hoppas inte det är mitt.

1. Ledig fredag, men alldeles så mycket att göra att jag gör ingenting.

2. U är sjuk och tjurar han med, vilket resulterar i att vi tjurar mot varandra. Inget bra, inte trevligt. Alls.

3. Oborstad och o kammad och drömmer om en fin kappa, som jag inte orkar leta efter.

4. Pallar inte ens åka till Götet i helgen. P har inflyttningsfest men just nu känns resan mest lång. Den som ändå bodde mitt i smeten! U kommer åka själv, ännu mer ensamhet. Dessutom måste jag plugga och har de facto inget val.

5. Kantarellskog i alla ära, men när vinden ilar och det småduggar må hela skogen glimma av guld, någon annan få göra sig besväret.

6. Önskar jag besatt en lika fin kamera som E så jag kunde ta lika vackar bilder, kanske skulle fungera som en frustrationshämmare? Kanske ta farafararvet och gå lös på Mulberryväskar, kappor, och kameror istället för att köpa nyttigheter som mer kattsand?

Tristan och Isolde

På gymansiet läste jag någon kortvariant av Tristan och Isolde. Bestämde mig, liksom så många andra, att min förstfödde skulle heta Tristan.

Lästa några verser, översatta från originalet för ett tag sedan, fortfarande hade jag en barnslig förälskelse i det namnet.

Laddade ner filmen och tittade på den idag. Nu är Tristan ett fånigt namn lika romantiskt som att döpa en unge till "Robin Hood".

Dock var Isolde lysande, Sophia Myles, som även är med i mitt favo avsnitt av Dr Who "The Girl in the Fireplace". Värsta bästa avsnittet, och Sophia är fantastisk, lysande brilliant!

Dessutom hann jag äta upp den påse pistagenötter som jag hade köpt till U. Nu ser vi på efterlyst och det är en riktig höjade i jämförelse med kvällens tidgare tvupplevelser.

Imorgon är jag ledig. Tyvärr får jag fortsätta med tragedin Tristan, för jag har mnassor, alldeles för många verser kvar. Sen har jag all den andra höviska litteraturen, och balladerna och och och att gå igenom.

Gisssa vad mycket jag kommer städa imorgon!

Kylskåpsmagnet

Eftersom jag har en hängiven skara läsare, dök en trevlig kylskåpsmagnet upp ur den gröna väskan lagom till att te-vattnet bubblat klart. En militär som stolt visar upp det Sovietiska Flygvapnet. Matchar jättefint bredvid Rupert som också sitter på kylskåpet. Rupert är på sidan eftersom han inte vill vara jämsides med Sacha.






Kan ju undra om Ruperts mamma och svärmor månne vara med i samma grupp hängivna stickare?

Jag alskar Hillen

Idag när jag kom in till klassrummet stod det " Jag alskar Hillen" på tavlan. Kan man bli någon annat än förälskad i sina elever?

Sen undarde tjejerna om de kunde få prata med mig i enrum. De undarde om vi kunde ha "tjejsnack" en gång i veckan, och prata om kroppen och killar. Absolut, tyckte jag, och de strålade upp och började fnittra och småprata om vilka tema som de ville ta upp.

Ja, så kom alltså U hem igår. Han verkade haft det riktigt bra. Katterna och jag var glada, och spelningarna hade gått kanonbra! Mycket resor dock, och tydligen heter alla i Ryssland Sacha eller Alexander. Bra att veta om man söker någon. Kan kanske bli lite svårt att hitta någon på facebook. Dock hade de haft ganska lite tid att turista, inte hunnit in på kul museer eller shopping. Trist för mig eftersom jag inte fick någion kul present.

Sen fick vi veta att ingen sökande av tjänsten som vi haft ute var behörig, och nu får vi alltså fortsätta med att jobba dubbelt. Kuligt. Jag var så trött de sista timmarna att jag inte visste vad jag hette. Hillen kanske?

Hemma badade vi bubbelbad och åt pasta. Kanske inte helt nödvändigt eftersom jag åt jättegod "pedagogisk" lax med eleverna idag.

Dagens slutsatser:

1. Jag tycker verkligen om mitt jobb!
2. Äntligen tycker jag det är roligare att undervisa än att planera.
3. Jag vill ha en present från Ulf( pik, pik, ...pik:-)
4. Gratis lax är god lax
5. Ska ta upp på nästa möte med rektor att mina elever behöver pedagogisk lunch med mig varje dag.
6. "New Generation" ska ha ett möte på skolan. Illa illa usch usch illa.

Snart är han hemma!

Nu räknar katterna och jag timmarna. För snart är U hemma från sin långa stora resa. Stålis firade genom att kissa på kudden. U´s kudde som låg bredvid min, som jag sov på. Måste fixa vattenspruta så jag kan skrämma henne lite.

Lite nervös är jag, för idag ska vi kolla igenom ansökningarna till den nya tjänsten. Det är ju ganska viktigt vem det blir, eftersom vi jobbar så väldigt nära varandra. Tjvärr är tjänsten kanske inte den slustigaste. Massa timmar i nybörjarklasen och engelska, nä jag trivs med mina fina elever. Igår började mutningen. Mutningen brukar normalt starta vid jul, så september var tidigt. Fick ett läppsyl med rosdoft. Jättegulligt faktiskt och jag blev såklart glad. Många mutor är ofta mer eller mindre tragiska. Blinkande plastrosor i plastvas eller nakna plastkvinnor på stenar tillhör kanske inte favoriterna direkt.

Igår var jag verkligen superduktig efter jobbet. Målade lite på fönsterbläcket som hade börjat flagna och försökte klippa gräset. Förökte med gjorde inte, för jag kunde inte starta den hopplösa gräsklipparen.

Sen såg jag lite på "Vägen till Gyllenblå". En 80-tals barnfilm som jag såg som lågstadiebarn. Vi lekte Gyllenblå, vi var gyllenblå under något år på rasterna. Man fick inte skratta. Den som skrattade fick gå sist i ett led. Sen fanns filmen bara i mitt minne, tills jag hittade någon som hade på på nätet, köpte den och nu är den min. Alla minnen är dock inga bra minnen och filmen är inte som den var...men namnet är vackert...Gyllenblå...finns ingen vackrare färg. Skulle vilja ha något gyllenblått. Inte metallblå, eller är det samma färg med ett vackrare namn? Är det då samma färg? Har namnet betydelse för färgen? Är samma färg lika för alla människor? Är offwhite och smutsvit samma färg? Dagens filosofi stund är över( den som vet vem skrivit grammatik om färger får bonuspoäng).
Ledtråd: Lilla bilden nedan:-)

Elefanttårar

Igår grät jag så kinderna blev alldeles blöta. Jag snyftade och mådde dåligt ganska länge. Sen kom jag på att jag dessutom lagt bort fjärkontrollen och inte kunde stänga av Tv´n. Då glömde jag sorgen och irriterade mig över min slarvighet istället.

Vad var orsaken till detta drama mån tro? Jo, sista avsnittet på "Six feet under". Om du inte har sett de fem fantastiska åren, kan jag ändå meddela att alla dog. Ja, alla dog. Alla mina vänner somhar varit med i stugan när U varit i Kalmar och i Ryssland. Hela min andra Ameriskanska familj, som jag nu känner innan och utan. Och nu är set slut. Slut slut. Detta var nästan lika traumatiskt som sista avsnittet av Buffy. Kanske ännu värre, för efter Buffy hade jag Angel, och nu, vad har jag nu...tomhet...:-(

Kanske ska börja se på Rome, eller försöka mig på Deadwood igen? Eller se om Dr Who? Eller kanske borsta tänderna och gå till jobbet?

En ny vecka...så nog köra lite avtrubbande filmer om judendomen idag. Tystar eleverna och får dem att hamna i ett komalikt tillstånd. Ja, jag vet att de skickar lappar och bläddrar i filofaxer. Men de är tysta och snälla under tiden och de kanske i bästa fall lär sig något nytt?( Dessutom behöver jag plugga litteratur, och en entimmasfilm är alldeles utmärkt för detta, så elevrna och jag är eniga, filmer är bra för att göra annat under.)

Älskade Göteborg

För några dagar sedan hade en god vän smaken att tipsa mig om en spelning i Göteborg i går.

Jag behövde bara höra en halv låt på länken här för att bli helt såld!!: http://www.myspace.com/ingowanring Klicka på frågetecknet!!!


Så igår övertalade jag min bibliotekskollega att följa med ner, och vi åkte till Götet vid fyratiden. Innan resan var jag grymt effektiv. Tvättade bilden både ute och innvändigt, samt diskade undan veckans hög. Dessutom klistrade jag upp lite självlysande Daleks i taket. U vet inte om att vi har sovrumstaket fullt av robotar nu. Finns en bok som heter " I taket lyser stjärnorna", kanske borde byta ut namnet på min novell "snö" till "I taket lyser Daleksarna" för att få en bestseller?

Väl i Götet började jag nästan gråta när vi steg ur bilden i Masthugget. Jag var Hemma. Lukten av urin mot asfalt, berusade eftermiddagskids utanför Kellys, och Thaimat till budgetpris, ja Hemma. Dessutom kunde jag skymta mitt hus, där Min lägenhet finns. Det gjorde ont i själen.

Väl hos J var allt som vanligt, goda drinkar och trevligt sällskap. Johans sambo +vännen E var där och vi samtalade om min obehagliga litteraturkurs. det gjorde mig på dålligt humör, annars var förfesten finfin! E ska förövrigt ta tjänstledigt ett halvår och bara hitta på trevliga saker som han själv vill göra. Underlig tanke, om jag fick den chansen vet jag faktiskt inte vad jag skulle gör. Inte bo i Furusjö i alla fall.

Konserten på Koloni på At mrtlante var ...underbar! Första bandet var skoj, men In Gowan Ring, efter konserten fick jag även samtala, och tvingade mina vänner att ta idolkort på mig med sångerskan, Maja Elliot...wow, vilken kvinna! J hade den goda smaken att medanjag samtalar med henne om hur fantastisk spelningen var, berätta att det är hon som spelar piano på "Soft black stars", Current 93. Då började jag sluddra och kunde inte tala klart. Tur att J höll samtalet igång och ledde mig ut.

Gick sedan vidare till Klubb Populär och såg tusen gamla vänner och Post på scen. Än en gång, varför bor jag inte i Göteborg?
hem, sova och hem. J fixade underbar frukost och slutligen underade jag hur jag kunde lämna allt, vänner, musiken, satden?

Dagens slutsats:Jag måste tillbaka till Götet, förr eller senare men helst förr.
Dagens fråga. Kan det vera värt att veckopendla från U för att få bo i Götet?
Dagens dilemma: Jag älskar min stuga och svamparna, men se dagens slutsats.
Dagens jobbfråga: kan jag få lika trevliga elever i Götet?
Dagens nej: Nej, mina elever här och nu är bäst.

Dagens ordspråk: Jag vill äta kakan och ha den kvar!

Nu kom det förbi två ungar som undrade om mina katter var föräldralösa? Nä, sa jag, de bor här. " men den ensa ser så smal ut" sa ungen. "Ja, hon är smal" sa jag.
"Får vi leka med dem?" sa ungarna och det fick dom, så nu hör jag pip och skratt och spring från trädgården. Under fem minuter ha de knackat på tre gånger och undrat vad katterna heter, om de får äta gräs, och om de är syskon. Ringer de på en gång till sägr jag att katterna ska in och äta lunch och att ungarna får återkomma när U är ensam hemma.

Snö Kapitel 9

“ Kolla på din GPS då” klagade katten.” Och jag kan för allt i världen inte förstå varför du behöver den här hemma” “Vadå, vilken, va”, sa jag fånigt. Hon sa så klart inget mer utan tittade bara lite frågande på mig. Och skuttade vidare. Jag körde ner handen i min nyinköpta Mulberry väska. Jag älskat väskan. Jag är stolt ägare till tre väskor, Mulberry alltså, men denna nya älskar jag mest. Den är liten, rak modell och fungerar perfekt för att ha det viktigaste i, samtidigt som man även får plats för lite onödor. Priset var fantastiskt, kanske mest eftersom pappa betalade halva. Jag hade faktiskt suktat länge efter den. Sett den på nätet, fullpris i Göteborg, och även bett pojkvännen kolla efter den i Stockholm. Så gissa om jag blev glad när jag äntligen fick den.
Jag är ganska slarvig vad gäller att hålla reda på mindre föremål. Mindre innebär allt som inte är soffa, 42 tums plasma tv eller espressomaskin. Ju mindre och billigare något där, desto mer slarvig blir jag. Därför sparar jag på att köpa dyra hörlurar eller vantar. Sannolikheten att de tar längre tid föra jag tappar dem ökar med priset. Därför är det en ekonomisk fördelaktig affär för mig att köpa exklusiva lyx prylar. Problemet är mest att ingen annan än jag förstått det, och de suckar när jag kommer med mina nya fynd. Ingen aning varför pappa betalade halva väskan. Han måste haft mycket på jobbet och orkade inte med tjat. Fast så mycket tjatade jag inte. Nästan inget alls. Kanske bara en fem-tio minuter, inte mer, absolut inte mer. Sambon berättade under en promenad om mötesretorik. Om man vill ha igenom en mindre punkt, ska man lägga den på dagordningen just efter en lång och jobbig punkt. Då orkar de andra på mötet inte argumentera utan säger mest ”Ok, ja,bra”. Just det ja, nu stack jag alltså ner handen i min nya fina väska. Precis som jag lämnade den kvällen före, såg låg GPS én där. GPS´en är egentligen sambons. Han fick den i julklapp av mig. Ändå är det nästan bara jag som använder den. Mitt lokalsinne är inte på topp direkt. Därför låg den i min väska. Jag satte igång den och såg att det fanns ganska mycket batteritid kvar. Annars skulle det just varit typiskt om batteriet tagit slut. Det gjorde det första gången som vi skulle använda den. Vi skulle åka till Göteborg och hämta ett riktigt kap som jag köpt på Blocket. Kyl/frys och spis i rostfritt. På telefon sa jag att vi inte behövde någon detaljerad vägbeskrivning. Bara adress. Hade ju den helt nya GPSén. När det var ca 10 minuter kvar tills första avfarten in till Göteborg dog batteriet. Så vi fick snällt ringa och be om en vägbeskrivning i alla fall. Typiskt. Men nu fanns det batteri, fullt faktiskt. Enligt produktbeskrivningen borde den då hålla i fem till sex timmar. I verkligheten motsvarar det nog två. Jag slog i alla fall på den och tittade förundrat på kartan som visades. Det såg mest ut som en skattkarta ritad av en femåring. Sen slog det mig att kartan hade sett ut så hela tiden. Inget nytt alltså. Vägarna såg ganska bekanta ut. En pil visade riktningen som vi gick i, och jag undrade var slutdestinationen skulle vara. Kanske var det även dit katten sprang. Jag följde pilen med fingret och såg att den följde vägen rakt in i skogen. Dit hade jag aldrig gått tidigare. Jag hade ingen riktig lust att gå dit, men hade ju inget annat bättre för mig. Jag saktade ner tempot lite och tittade runt om mig igen. Var i alla fall torr om fötterna. Underbara strumpor, tänkte jag! Färgerna var fortfarande lika fantastiska, och egentligen hade jag mest lust att bara sätta mig ner och studera dem. Men allt annat var också så otroligt vackert. Allt från minsta myra till grantopparna som rörde sig vagt i den näst intill obefintliga vinden. “Om 100 meter anländer du till ditt mål” meddelade GPS én. Den sista biten var inte vidare speciell. Många granar och mossa. Grusvägen var ganska uppkörd av traktorer och det var därför hyfsat lätt att gå fram. “Du har anlänt till ditt mål” sa GPS en när jag såg att jag stod framför stugan. Samma stuga som jag kom ifrån. Jag tittade surt på GPS en, på katten och på mina strumpor. Hade jag verkligen glömt att ta på mig skor? Jag blev så arg och besviken så jag gick rakt in i huset, la mig i den fuktiga sängen och somnade. Barnsligt, må så vara, men jag var riktigt förbannad. Jag hade förväntat mig något spännande, mysterium eller en mystisk magiker. Inte en rundgång där jag kom tillbaka till första rutan. Jag tvingade mig själv till sömns, och vakande bredvid sambon.

Pengalös

Jag brukar alltid ha pengar på mitt visakort. Ibland har jag gjort slut på lönen, då överför jag från mitt sparkonto, så ja, pengar finns.

Idag var jag bara en snabbis på jobbet och tänkte ta en sväng förbi Netto, dels för att funda skräpgrejer för egen del, men dessutom finns det mängder av fynd som man kan dubbla priset på på Tradera. Åkte dit och hittade värdens bästa ridjacka. Ja, nu ska jag ju inte längre rida, men jackan var ett "fynd", både vattentät och vindtät och varm och fin. Perfekt för ridning och kyliga svamppromenader tänkte jag och shoppade loss.

Men hör och häpna, kortet funerade inte! Pinsamt värre och jag fick snällt köra hem.Var lite orolig för att pebngarna faktiskt var slut på kortet. Här hemma upptäckte jag att jag minsann hade pengar på kortet, men kom på att jag hade slagit min gamla kod, denjag hade före jag bytte kort pga dummingar som avregistrerat koder när man betalat.

Så nu ska jag köra tillbaka till Netto och köpa min fina jacka. Sen ska det svamppromeneras för fulla muggar!

Snö Kapitel 8

Jag var borta en bra stund, för när jag vaknade av att katten slickade mig i ansiktet kände jag att hon hade hunnit med större delen av det. Hon pep till av glädje när jag vaknade till liv igen, men fortsatt ivrigt sitt slickande. Hon luktade kattmat och gräs. Kattmat måste vara något av det vidrigaste man har kommit på. Små torra illaluktande bitar, som alla smakar precis lika. Katter har ju bra smaklökar, eftersom de älskar grädde, mjölk, te och skinka. Men tydligen har kattmatsfabrikerna kommit på att de även gillar smaken av gamla torra kemikalieköttbitar. Mums. “Nej” sa hon. “Personligen så avskyr jag kattmat” . Hon såg lite sur ut och svansens glada viftande påminde nu mer om ett piskande. Hon slutade upp med slickandet för en liten stund. “Men jag vill ju inte svälta ihjäl”. “Och flugor mättar dåligt”. “Hade inte också du ätit kattmat om det var det enda som serverades?” Jag kände mig ganska dum och valde att inte svara. Och inte kommentera att smaken av småflugor för min del var jämförbart med kattmatslukten. Med ens ändrade jag mig och tyckte att hon inte förtjänade mer än kattmat.Var liksom häfet förvånad över hennes reaktion. Och dessutom köpte vi lyxvarianten av kattmat och inte den billiagste Eldorado varianten. Vi tjurade båda två en stund, men hon slutade dessvärre inte upp med slickandet. Nu var jag riktigt fuktig överallt, och rödflammig eftersom tungan är strävare än man tror.
Jag såg ingenting förutom ett starkt ljus och hennes stora öron som skymde det mesta av utsikten. Jag försökte sätta mig upp, för att få slut på tvättningen och för att kunna se mig bättre om. Men jag blev snurrig så fort jag rörde mig så jag beslöt mig för att ligg kvar en liten stund till.

Efter en liten stund kände jag mig aningen bättre och satte mig upp igen. Nu var jag lite mer förberedd för vad jag väntades se. Fortfarande var det mest öron och ljus. Hon svansade nämligen upphetsat runt mig och visade tydligt att jag hade tagit det lugnt lite för länge. När jag vände bort blicken var det första som slog mig alla färger. Så mättade och klara, precis som i någon amerikansk film, men ännu mer starka och blanka. Dessa fullkomliga nyanser fick mig att tappa andan igen. Jag satt säkert flera minuter och bara tittade på min egen strumpa. Den lyste och sprakade, och jag förstod genast varför tillverkaren hade valt just gallgrön, laxrosa och chokladbrunt. Varför var inte regnbågen i dessa vackra kulörer? Det var helt underbart när de speglade sig i varandra. Ja, jag vet att det kanske inte låter speciellt upphetsande. Varken mina strumpor eller färgkombinationen. Men det var det. Lite skönt var det också att koncentrera sig på något annat än miljön. Det var bara för mycket. Jag reste mig upp och gick ganska trevande rakt fram längs med den lilla stigen som ledde ut från stugan. Plötsligt slog det mig, den lilla katten var ju ute, ute ur stugan. Hon hoppade och skuttade före mig på vägen, och jag hade riktigt svårt att hänga med i hennes takt. Katter är väldigt bra på att springa fort korta sträckor, men några längre distanser kan de sällan ta i något större tempo. Därför visste jag implicit att vi inte skulle gå någon längre stanns. Det orkade hon helt enkelt inte. Trodde jag. “Vart är vi på väg?” undrade jag och försökte få kontakt med henne. Hon valde att inte höra. Katter väljer ofta att inte förstå eller höra. Jag är helt övertygad om att katterna vet hur illa jag sur jag blir när de river på möbler eller kissar i sängen. Det är väl kanske av just den anledningen som de gör det. Att de förstår mer än väl. “Klart vi förstår” sa hon plötsligt. Och sen slog hon dövörat till igen och fortsatte med att springa före. Jag undrade lite vart hon var på väg och hur lång vi skulle gå. Men jag tänkte att det väl var lika bra att följa efter, hon hörde ju hemma här och kände till området. Jag önskade att jag hade haft med min GPS. Den var helt ny och det var tack vara den som jag vågade köra i Göteborg. Även om kartorna var föråldrade innan de ens blev utsläppta. Problemet ligger inte på kartorna utan Göteborg. De bygger om hela tiden och det är verkligen hopplöst att hitta. Även bland affärerna. Jag älskar att shoppa och har tillbringat oändligt antal timmar i alla butiker och varuhus. Trotts det känner jag mig helt förlorad och vilse om jag inte varit i stan på några månader. Nu talar vi månader, inte år. Affärer renoverar, stänger, öppnar, flyttar och jag är helt förlorad. Det innebär att det tar massa timmar innan jag känner mig hemma igen. Efter en hel är allt normalt, och sen, när det gått ett tag och jag åker dit igen, är all lokalkännedom bortkastad och jag får börja om. Syrran brukar sucka och stöna. “Men du måste ju bara varit inne här förra gången du var nere” säger hon. “Nix” menar jag. “ Sist vi gick här fanns det en grekis restaurang här, ingen skobutik”. Och hon drar in mig, och jag kommer ut med nyinköpta skor. Fika biten skapar också problem. “kan vi inte käka här” tycker jag när vi går förbi ett gammalt favorticafe som jag inte varit inne i på länge. “ Är du galen? De har tappat stilen helt! Sist jag var inne här, fick man inte ens bröd till soppan”. “Va” sa jag. “ Brödet var ju halva nöjet”. Hon nickade, “ Ja, precis, nä, jag skulle aldrig gå dit igen, vill inte sponsra sån´t”. Ja, så brukar det gå till ungefär en gång i månaden. Hon drar runt på sin förvirrade syster. Då behövs ingen GPS. Det skulle istället behövas när man letade parkeringsplats(hopplöst) eller när man försökte hitta ut ur stan. Men även med GPS fungerar det alltså inte på grund av alla ombyggnader. Tacka vet jag landet. Där händer det inte mycket. Vår stuga är fortfarande “Karlssons” även om han flyttade för femton år sedan. Nu när katten och jag gick på vägen skulle med andra ord någon form av vägbeskrivning sitta fint tänkte jag.

Ikea

Inatt sov jag jättegott!
Stålis valde att inte kissa i sängen, vilket var en trevlig gest. Tvättkorgen är full av lakan och täcken som borde tvättas. Vi köpte en special tvätt och torktumlare just för att kunna tummla kläderna. Nu fungerar tvättningen men inte tummlingen så vi måste hänga ut alla kläder. Och med tanke på de senaste dagarnas regnande så är alltså tvättkorgen full, och jag blev glad när nattens sängkläder kan återanvändas.

Jag ska ändå till IKEA och klaga på ett kisskydd som inte höll måttet. Skapt för småbarn som kissar i sängen, men fungerar utmärkt även för småkatter. Då slipper man få kattkiss på den dyra bäddmadrassen. Dessutom giller hon inte att kissa på den plastiga delen av skyddet, så omman vänder den så att det plastiga är fram, och har det som ett sängöverkast, så slipper vi i alla fall gula pölar på dagen.

Idag har vi haft studiedag=inga elever. Hurra vad skönt och trevligt! Vi har ätit ute, fikat, druckit kaffe, men även tillbringat massor med timmar med att lägga schema för de nya grupperna. Våra tre grupper ska bli fyra, och en ny tjänst ska tillsättas. Platsbanken har vår ansökan, den går ut om fyra dagar men, ingen! har sökt tjänsten Svenska/engelska. Under tiden får vi tre jobba för fyra, men vi hoppas på att någon, nästan desperat vem som, söker tjänsten. Vi la nu schema för denna lärare så det ska vara klart när hon/han dyker upp. Det fina med detta är att vi tre kunde byta ut pas vi inte gillar själva! hurra för studiedagar!

Ingen ridning

Idag skulle vi äntligen rida, Kollega S och jag!
Redan första arbetsdagen i augusti hade vi bestämt oss för att börja på ridskola ihop. Tyvärr fanns det inte plats i den grupp som vi hade tänkt börja i, och förra veckan var jag ju i London( hjälp vad tiden går). Men idag fanns det både plats i onsdagsgruppen och vi var hemma.

Vi packade duktigt våra ridgrejer på morgonen, funderade över vilka mysbyxor som bäst lämpade sig som ridbyxor och huruvida synthkängor eller gröna gummistövlar är bäst som ridskor. Vi satt länge på jobbet för att vänta in att klockan skulle bli sex. Men när tiden hade gått långsamt, och bara var lite över fem, bestämde vi oss för att ta en macka hemma hos henne. Vi tog var sin elevbakad smörgås och pratade mest arbete och en hel massa "youtube". Plötsligt var klockan 7 och vi hade missat ridningen. Nu vågar vi oss inte tillbaka dit utan får leta ny ridskolan. Pinsamt, ja, dumt, ja, men vi hade en väldigt trevlig kväll!

Förövrigt så var det än en gång bråk med en viss kollega. Denna gång var den tack och lov inte arg på mig utan en annan i arbetslaget. Vissa personer har tydligen ett behov av att alltid vara arg på någon. Mitt i det jobbiga tycker jag det var otroligt skönt att ilskan hamnade på någon annans axlar. Nu vet vi liksom att det inte är "fel" på mig. Men det gjorde ju inte gnället roligare.

Längtar tillbaka till London något vansinnigt. Och längtar efter U som är på tågresa genom hela Ryssland. Mest av allt skulle jag vilja vara med på tåget och se det gråtrista landskapet susa förbi. Varför dras man till gråa landskap och kala fält? När vi har regniga ängar alldeles utanför huset? Och massvis med dimma har vi också, som att molnen ramlat ner, kändes det som ikväll när jag körde hem. Nä, Ryssland har något som gör att allt det bleka blir magiskt och lyckas skapa drömmar om ridande prinsar på klorblekta hästar, med röda sammetsmantlar flygande i vinden.

"Prinsen höjer det gnistrande svärdet och parerar sig fram mellan kärnkraftsverken med van hand. Han håller upp det glimmande stulna ägget framför prinsessan. Prinsessan ler ett snett leende där de stora gluggarna mellan tänderna visar ett mörker och en hunger man inte trodde fanns i ett land där det finns fri tillgång av kål och sprit. Prinsen böjer sig ner och lyfter upp prinsessan bakom sig. Hennes alldeles för höga pumps och kortkorta kjol matchar i färg med prinsens mantel. De bildar en färgklick som påminner om en äkta handknuten matta, gjord av slavarbetande barn eller straffångar i staden bredvid. De susar iväg mellan de fallfärgiga husen, förbi en marknad som säljer kuriosa från andra världskriget där en busslast turister shoppar loss. Vårt par tar in på ett motell där sänglopporna inte är fler än tio per kvadratcentimeter. De håller om varandra, spelmännen i rummet bredvid valsar in och spelar upp till en glad, men ändå bitter låt och den lågbenta dansen är i gång ända till klockan 20.30 då den kommunala strömmen stängs av".

Jag trivs bra i min stuga.

På jobbet

Nu är arbetsveckan igång igen och dagarna rusar på snabbare än vad man tror på söndagskvällen, när hela veckan känns som en lång grötig soppa.

Idag ska jag igen på kursen i ungdomslitteratur, och jag hoppas verkligen den blir skojigare än sist. Funderar förövrigt på violken film jag kan sätta på till eleverna, har hållt igång dem hela dagen och känner att jag behöver en liten paus.

Inspiration idag=noll
Väder:regn och rusk
Kläder:svarta
Hår :knut bak
Strumpor:nej
Luch: köpesmörgås
Elever:förkylda och överenergiska
Saknar:U

London

Nu ska jag berätta om min fantastisk Londonresa! Resan började dock mindre bra, och slutade mindre bra, men var helt perfekt på mitten!

Vi skulle åka på onsdagskvällen förra veckan, och jag passade på att bli rejält sjuk på tisdagskvällen. Snuvig, halsont och feber. fick sjukskrivamig på onsdagen och mådde inget vidare. När vi åkte till Göteborg och säve på kvället, ja då undrade jag vad jag pysslade med egentligen. sängen kändes som ett lockande alternativ. Resan gick bra, vi störtade inte, och kom fram till vandrarhemmet mitt på natten. Vandrarhemmet var ett vanligt engelskt hus, sånt där helt typiskt som gatorna är fulla av . Detta var i tre våningar inrett med tre rum, duch och kök på varje våning. Ganska trevligt och riktigt sköna sängar, ovanligt för London kan jag säga efter en bunt misslyckade dyra alternativ på tidigare resor dit.

Torsdagen tog vi det lugnt och spatserade på stan, Oxfordstreet och camden Town. Köpte dessutom glass, två kulor till U och en till mig för 70 kr! och två koppar kaffe+en kaka för hundralappen. Ja, det ÄR pinsamt dyrt där borta. Men både kaffet och glassen var god, om än inte hundrakronorsgod. På kvällen satt vi på lokala puben, men jag nmådde inget bar och vi gick hem ganska tidigt.

Fredagen var jag fortfarande krasslig. Till Harrods och där köpte vi en väldigt stor och ful och underlig juldekoration i deras permanenta julavdelning. Den tog förövrigt upp all plats som vi hade i väskan på hemvägen. Ser ut som något direkt hämtat från " A nightmare before christmas", så inte underligt att vi var tvungen att köpa den för bara 50 pund.
Vidare till The Who shop, elller vi var nog där först när jag tänker efter. Vi köpte massar Dr Who relaterade saker, mestadels Dalek prylar. vad sägs om en väckarklocka eller självlysande telefonboxar?

På kvällen delade vi upp oss i en slags minivariant p möhippa. verkligen trevligt med chips och vinäger samt torr cider! Dagen därpå var det dagen D. Vigsel, lång borgelig variant som var en fin upplevelse. Karin var jättefin i sin klänning och allt flöt på bra. Dock strulade musiken lite, men det var egentligen inget större problem för oss som inte visste vad de egentligen hade tänkt. Jag trodded det skulle gå mycket fortare, men det var liksom "på riktigt" och kändes som en riktig vigsel och inte bara pappersarbnete som jag hört att det kan kännas som här hemma. På kvällen var det Fest och det var fullt av folk, närmare 100 personer. God mat och trevliga människor, härlig stämning och jag tror alla hade en kul kväll! Lille Alex var med hela kvällen och maken till snäll bebis får man leta efter!

Hemresan slutade dock inget kul. Tog taxi till flyget, det gick snabbt och bra. men när U skulleköpa lite mat till flygresan lyckades jag på något sätt taoppa mina svindyra solglasögon. Det kan blan annat bero på att vi fick packa runt allt hundra gånger eftersom de är supernojiga med säkerhetskontrollerna. Av med skorna, bälten, jackor, bara 1 dl vätska, bara en väska...detta gjorde sitt till att vi hade dubbla jackor och var allmänt stressade. Det ironiska var att jag precis tidigare hade kollat på just solglasögon i taxfreen för att fördrivfa tiden. så det var abara att gilla läget och köpa det åpar som jag just hade ratat, men gillade bäst av de ratade paren...ja, jag var tvungen att köpa dem, prova själv att köra bil i motljus utan solbrillor. Och ja igen, jag vill ha märkesglasögon, lite lyx ska man unna sig när man bor i skogen!

Sen när vi skulle landa höll vi på att störta. Sant, ingen överdrift. Vi svängde något fasansfullt precis före landningen, och hela planet vinglade från sida till sida. Vi slog i marken med en så kraftig duns att flera, varav en var jag, skrek till. Men vi överlevde, och än en gång får jag konstatera att människor ska hålla tillpå marken.

Slutsats: Det är värt att nästan störta och toppa farvoitglasögonen, och snyta sig stup i kvarten och äta halstabletter och vara hysteriskt rädd i flygplanet för att få chansen att shoppa onödiga men väldigt roliga grejer i London samt festa loss på härli cider och vinägerchips. Dessutom bor världens sätaste bebis där, vilket också har en viss dragningskraft på mig!

För första gången

För första gången i mitt liv är jag sjukskriven. Ja, i mitt arbetsliv, men jag var inte mycket sämre under skoltiden, hade noll frånvarotimmar under hela gymnasiet. Jag och en vän, M, hade slagit vad under gymnasietiden, vem som skulle hålla nollan längst. Hon somnade på bussen från Hyltebruk en gång, och kom försent. Jag vann och fick en fin cd-skiva i present! Lustigt var att detta var på luciadagen, och att alla trodde att m hade festat loss under natten. Dock var m en mycket skötsam flicka på den tiden, och hade helt enkelt bara somnat.

Vilet fall, detta är min fösta sjukdag. Halsen kliar, näsan rinnger och musklena värker. Jajamensan, och tanken är att jag ska ha skoj i London i helgen. Ska lägga mig och sova lite till snart, och när jag vaknar vid luch, kommer jag givetvis vara helt frisk:-) Not, men förhoppningsvis lite bättre. U tar hand om mig, jag får juce och chips och ompyssling. Borde vara sjuk oftare, i viss mån är det riktigt mysigt! Tror att jag underskattat det här med att vara lite lagom sjuk. Folk tycker synd om dig, och man får gå i mjukisbyxor dagen lång utan att U tycker jag är fånig. Om det inte hade varit för själva sjukdomen, är detta något jag verkligen skulle rekomendera!

Inatt drömde jag att jag snodde en godissnögubbe från ett konditori och blev jagad av innehavaren. Åt uppd en jättefort, supergod med russin i mitten! Vågade inte erkänna stölden utan gömde mig bakom U när vi gick hem. Vägrade sedan äta huvudeteftersomdet var marzipan. Gick tillbaka till affären, där låg massor av godissnögubbshuvuden. Tolkningsföslag?

Rinnande näsa och inga skor

Igår när jag vaknade hade jag ont i halsen, riktigt ont och kände mig lite hängig. Men vad gör man inte för jobbet, tänkte jag, och packade mig iväg ändå.

Det gick faktiskt ganska bra: Eleverna fick fixa med lite grupparbete, och idag kör vi redovsiningar. Muntliga. Vilket ger dem skrämselslag och de jobbar på för kung och fosterland. Jag kan ändå inte vara tust utan blev hesare och hesare. Frammot kvällen valde även näsan att ta halsens parti, och jag blev även förkyld med rinnande näsa. Skojsigt. Men eleverna var helt oslagbara. Jag skrattade mig nog egenom de flesta lektionerna. Jag lovade att fixa en "big bang" film. En kille hade aldrig tidigare höt att vi härstammar från aporna, och blev grymt intresserad. Han underade vilken "skum" hemsida man kunde ladda ner sånna teorier ifrån. När jag lovade att beställa en sådan film från Av-centrelen såg han nöjd ut. Även om jag förklarade att Av inte är en mystisk konspirationscentral, vet jag inte om han trodde mig. Och när jag funderar vidare...kanske svärmor sitter inne på en djup Av hemlighet?

I natt snarkade jag säkerligen.

I helgen, eller snarare söndags var vi på en liten rundresa i småland. Skulle till Lager 157 för att köpa bröllopskläder. Men de hade ingenting! Inte så att de inte hade rätt färg, eller rätt storlek, de hade inte en endaste kjol. Inte en! Jag älskar att prova kläder och ännu bättre, komma hem med en uppsjö påsar. Ju fler påsar jag håller i handen, desto större kick. Nu köpte jag ingenting, vilket gjorde mig småsur. Vi åkte stället vidare för att leta bröllopspresent till Karin och David. Vi visste vad vi ville ha, och hittade precis rätt. I alla fall något bra med dagen. Stressade upplevade hem till A6, shoppingcentrum i Jönköping, och impulsköpte första bästa kjol. Måste nog ta och prova den ikväll, minns inte ens hur den såg ut!

Idag slutar jag 17.30. Och jag vet fortfarnde inte vilka skor jag ska ha på mig. För jag minns ju inte hur kjolens utseende. Hummm...kan ha varit svart....hummm....

Redan söndag

Vaknade just och upptäckte att det redan var söndag. Det bidrog till att jag blev på smått dåligt humör( som vanligt), och fundeade på hur långt det var till onsdag när vi åker.
Alldeles för långt. Men resan är inte bara en tripp på skära moln. Jag har inget att ta på mig! Shoppinggalningen skulle villja rusa åstad och köpa hem minst två upplagor av olika trevliga bröllopsplagg. Men jag vet fortfarande inte vad jag ska ha, och då är det inget kul att shoppa. Shoppa för att man måste är liksom inte kul alls.Visserligen blev vi lite lugnare igår, tydligen är tom jeans ok på denna tillställning, men ändå, det är ju inget kul.

Vi har kollat in lite nattaktiviteter i London också. Men alla skojiga konserter är månaden efter. Vi har beslutat oss för att gå ut på torsdagen, eftersom det faktist inte händer nåpgot speciellt alls på fredagen. Får väl erkänna då, nu nar U redan skvallat att jag var lite nervös för fredagen, all alone med massa främmande personer. Men det blir nog trevligt, och somsagt, fredagen i London var inte mer speciell än torsdagen. Grämer mig att vi missar Marc Almond med en månad. Men det är ju faktist en månad. Och det är bättre än om det hade varit helgen efter!

U kom hem igår, och hade haft det kanonbra. Kul för honom. Även pappa kom hem, från Korea, och även han hade haft det bra. Själv har jag varit i lilla stugan hela veckan tänkte jag. Men sen tänkte jag vidare, inte illa, jag älskar ju min lilla stuga! Det var i alla fall kul att U kom hem. Tyvärr var han så trött så, och somnade vid elva. Nu snarkar han fortfarande från sängen. Eftersom han fyller år borde jag kanske ge honom frukost på sängen? Men vi har bara fil och flingor hemma. Inget romantiskt.

Grufflar

Morgonstund är halsontsstund.
Vaknade någon gång mitt på natten och kände att jag hade ont i halsen. Månne vara datavirus från svärmor som smittat mig, tänkte jag, gick upp och tog en halstablett. Mycket lägligt att jag genom att vara Buzzador fått massvis med påsar halstabletter. Nu har jag ett litet lager kvar, och det är alldeles utmärkt i min nuvarande situation.

Tog således en tablett, och somnade om. Vaknade irriterande tidigt för att vara lördag, och fick snällt ta en till före kaffet. Ingen bra start på helgen och veckan. För i veckan är det ju bröllop och då måste jag vara i topp.

Har nu tjurat runt i stugan. Plockat upp lite skräp så U inte tror att han kommit fel när han kommer i eftermiddag. Vill ju inte att han vänder i dörren av misstag att han tror han hamnat på tippen. Plocka upp skräp är inte kul. Och när vi är i London kommer en kollega bo här och passa katterna. Det innebär att hon med all säkerhet eventuellt kanske "råkar" rota lite i mina lådor, vilket i sin tur betyder att jag måste vika fint, och inte hastigt trycka ner mina kläder. Eftersom de blivit "hastigt tryckta" den senaste tiden, innebär det att jag idag måste hiva upp alla lådor och vika fint för synes skull. Hjälp vad patetiskt, egentligen. Hon kanske inte ens rotar?

Körde fel tre gånger

Nej, man ska inte vara trött och köra bil. Knappast någon nyhet. Men det gjorde jag ändå idag. Kom precis hem efter årets längsta dag, typ. Har beslutat mig för att bara lyssna på snabb aggresiv musik i bilen framöver, så jag håller mig vaken.

Började med att en elev kom till skolan diret från psyket. Har det för jäkligt jobbigt hemma. En annan elev har spenderat en natt utomhus. Så nej, de mår inte bra. Trösta och vara kurator, vi har tyvärr ingen sådan på skolan för tillfället. En tredje elev verkar inte vara 17, fast han påstår det, måste göra utredning, och en fjärde vill absolutr byta till min klass, med tårar i ögonen deklarerar han att han slutar skolan om han inte får börja hos mig.
Allt detta inträffar idag, när jag egentligen bara ska planera. Inga lektioner, ska bara sitta och fundera över nästa vecka. Och läsa Tristan och Isolde som jag precis fick från min suveräna bibliotekariekollega/kompis. Inget blev det läst, och inget planerat. Bara två samtal med soc och en massa samtal med eleverna.
Jag kände mig ialla fall betydelsefull och uppskattad. Trevligt, mitt i all tragedi.

Lyckades sluka en tårtbit också. Trevligt trevligt. Och lyssna på en lång harrang av en kollega som berättade hur jag skulle undervisa, i ett ämna kollegan själv inte undervidsar i. Tog det hela med en nypa salt.

Körde sedan fel till Växjö. Hann förbanna U massor med gånger att han snodde med sig Gpsén till Kalmar. Visserligen försökte jag tjura mig till den innan han åkte, men med tanke på att det var en julklapp från mig till honom, kändes det liksom inte helt rätt, och han behövde inte kämpa vidare mycket för att få behålla den. Nu ångrade jag mig, och svor över att jag inte kämpat mer. Hann på minuten i tid. Först föreläsningen och jag hade somsagt inne hunnit läsa allt. Hade skrivit ut en karta från Hitta.se. men fick lära mig ett den suger fett. Väl framme, i tid! upptäckte jag att vi hade världens tristaste lärare. Kanske inte dålig, nej, o nej, han hade sina papper, och kunde sina hexametrar, men fasiken vad segt och humorlöst. Monolog, med få frågor ( de flesta från mig) mellan klockan 14-19.15. Eländet ska forstsätta imorgon, men då skolkar jag. Missar antagligen lite viktigheter, men bara tanken på att sätta mig ibilen kl 07.00 imorgon och köra över två timmar är inget lockande. Vilket fall, sen skulle jag försöka köra hem. Det gick sådär. Trötta ögon och en malande Neli Gaiman gjorde mig så trött att jag lyckades köra fel tre gånger. På den väg jag åker nästan varje dag. Det ÄR illa. Dessutom var inte Mr Gaiman speciellt kul han heller. Eller så var jag för trött. Förbannade U lite till.

Nu är jag hemma och ska sova. Katterna sover, klockan är 22.45 en fredagskväll, och jag orkar inte borsta tänderna. Tjoho! Ses i morron.

Dante och Illiaden

När man gick på gymasiet tvingades man läsa några korta dikter från diverse kända författare från forntiden. Det fanns några skrivövningar till varje tex, typ, "Varför ville Akilles dra sig ur kriget", eller "Flytta dikten till nutid, var tror du det hade utspelat sig då". Man svarade snällt på frågorna med mer eller mindre entusiasm, och sedan var man klar med det, och påstod glatt att man minsann hade läst böckerna.
Välkommen till verkligheten säger jag. Nu plågas jag med dessa författare igen, just nu är det Homeros och Dante som snurrar i mitt huvud. Och översättningarna är verkligen så moderna så, från förra sekelskiftet ungefär. De gingo hit och de gingo dit. Knappast. Antagligen gick dem på i rask takt, men på sekelskiftet gingo man, och nyöversättning är tydligen inget förlagen prioriterar. Böckerna är långa kan jag berätta, massvis med diverse sånger, helvetseringar och andra former av kapitel.

Oj vad jag klagar. Vänta bara, kursen har bara börjat!

Nu vill jag egentligen mast sova. men om jag lägger mig nu, kommer jaginte somna ikväll. Powesleep ser bra ut på pappret, men när jag väl har lagt mig ner, myser jag alldeles för mycket för att vara duktig flicka och dra mig upp efter en kvart. Nix pix, jag somnar sött och vaknar någon timme senare. Och då går det givetvis inte att somna på kvällen. Se, nu gnöller jag igen!

Idag var jag i allafall duktig och satte äntligen upp en "ingen raklam tack" skylt på brevlådan. fick nog efter dagens regnskog som pressats ihop till en lustig klump längst in i brevlådan. Gömt i rullen fanns ett litet förskrämt brev till U. När jag först öppnade brevlådan tänkte jag "oh ja , en massa skojig post", men sen gick verkligheten snart upp för mig, och jag fick slänga reklamridning efter reklamtidning. För det är ju inga små anspråkslösa blad inte. hela små blaskor trycker de upp. Rusta, Silvan, ÖB, Konsum, ica, ja allihop. Så nu gav jag upp. Även om jag egentligen tycker reklam kan vara lite kul. Jag går på reklam och tycker att varor med mycket uppmärksamhet är bättre. Sån är jag. Jesus vilken fantasilös blogg det blev idag. Får avsluta med en kul historia. Idag bröt jag nämligen arm med en elev. Jag vann.

Frost på bilrutan

Imorse när jag skulle köra till jobbet var det ett tunt, men väldigt isigt och täckande lager av obehaglighet på rutorna.
I september!
Jag fick snabbt skynda in i förrådet och rota fram skrapan som jag trodde skulle få stanna kvar där tills slutet på november. Nu fick jag stressa som en tok för att hitta skrapan, skrapa och försöka komma iväg till första lektionen.
Sen höll jag på att krocka. Det blir någon underlig effekt med iskylan, min andedräkt och extrekt starkt solljus precis i ögonläge. För rutan immade igen och solen sken och jag såg inte ett smack. Fick göra en plötslig inbromsning efter ca 25 meters körning och stanna bilden. Visste inte hur långt ut på väggrenen jag stod, eller om jag hade någon bakom mig. Såg absolut ingenting. tack och lov var det tydligen ett väl valt ställe att tvärstanna på, för etfter lite spolarvätska och putsning med handen gick det utmärkt att köra, och ingen hade hunnit köra in i mig.
Slutsats: ta med solbrillorna imorgon.

Tror att jag jobbade idag, och tror att jag fikade med kollega S efteråt. Vet att jag nonchade kollega H ( som i hopplös), och inte orkade lägga mig i hennes knasiga frågor om huruvida hon kunde ha sin handväska i ett låst skåp på lärarrummet eller inte.
Ridskolan ringde förresten, och vi ska börja rida nästa onsdag. eller inte jag, men ändå vi. S får börja rida utan mig, men bara en gång, för jag är på väg till London ungefär precis när ridlektionen börjar. Får lätt kramp när jag tänker på London. Har aldrig varit på bröllop tidigare, och jag är pank men vill inte vara pank när jag är där. Pengar pengar pengar. Och pengar igen. I mitt nästa liv ska jag antingen bli munk och strunta i pengar eller bli miljonär så jag också kan strunta i pengar. Vid närmare eftertanke väljer jag miljonär.

Att inte undvika en salstenta

Det är 10 veckor kvar. Jag skulle önska att det var två. Tills salstentan. I litteraturvetenskap. BLÄ! Vill inte, kan inte, orkar inte. För det är nog främst orkar inte.
Det gnager och snurrar i mitt huvud. Hela tiden, minst en gång i timmen. Eller oftare.
Men idag började jag läsa några trista dikter från medeltiden och tidigare. Eddan och liknande. Lite kul, omjag nu pallar mig igenom kursen kommer jag läsa alla de där mästerverk som man plågades med under gymnasietiden. Men nu på riktigt, och nu i sin helhet. Kul är ju just det, för det är böcker som man hör om, läser om, och som refereras till mest hela tiden. och nu ska även jag bli en del av dem. Så lite kul är det. Om det inte vore för min tentaångest.

Idag älskade jag mina elever!De var skojiga och riktigt trevliga. Jag hade kul på lektionen och vi skojade en hel del. En elev, elev E, var inte nöjd. han vill ha ordning och reda, pengar på fredag. men han kommer nog lära sig att mycket av språket kommer genom småprat, och inte kongruensböjningar( adjektivets böjningsformer, positiv, komparativ och superlativ:bra, bättre bäst).
Även bra ledarskap bygger på att möta personalen i de små samtalen. Så helt fel ute är jag inte. Vi talade om svenskars alkoholvanor, vikingarnas utseende och huruvida man kan få barn i 40 årsåldern eller inte.

Vi har nu 20 elever i min klass, och det är fem för många. Även om de är så gulloga så, är det svårt att möta alla och ge alla den uppmärksamhet som de förtjänar. Jag har kännt mig otillräcklig hela dagen och det är inget kul. Vi ska tydligen anställa en lärare till, men det lär ju dröja en månad, minst. Och jag vet inte hur vi ska klara oss under tiden, vi går på knäna och har inte en lugn minut. Tur att jag trivs så bra med arbetslaget och att aleverna faktiskt är så goa!

I stort sett menlös

Denna dagen var i stort sett menlös.

Tjat!, jag vet att det heter "denna dag", men vad spelar det för roll? Sluta gnäll, förstår du budskapet, går det ju fram?

Sov dåligt i natt. Ovan att ligga ensam och sängen var stooor. Katterna tryckte sig visserligen kring mig, antar att även de saknade U, så vi låg i en alldeles för varm klump. De brukar få lov att ligga på, runt, bredvis, under och över honom. Han blir också varm, men är mer tolerant än jag. Jag fixar inte att känna hud/päls när jag ska somna in. Visst, före, precis när man lägger sig är det mysigt, men när man beslutat sig för att det är dags att sväva bort, ja då vill jag ligga fritt. Men inatt var vi tre. Då kändes det mindre ensamt.

Nej, jag låter ömkligare än vad jag är. Jag har haft en riktigt trevlig dag idag, skojiga elever, jobbiga kollegor och långa telefonsamtal med både vän och syster. U ringde också, han verkade ha det riktigt bra på kursen. Nyss badade jag spa, och nu tänkte jag mysa med varm choklad och "six feet under".

Det är mycket populärt med inne och utelistor. Finns det någon sådan för småhus i skogen? Trodde inte det. Så här kommer den första! Men det är snarare "vill ha" och "vill inte ha"

Vill ha: Mjuk kudde till mitt spa. Brittsommar. Nya avsnitt av Buffy

Vill inte ha: fler myggor. fler rymmande guldfiskar pga översvämmning i dammen. Döda möss på trappan som katten gett mig i present.




Ja, det var väl det det. Inga Pradaskor eller Odd Molly kjolar här inte. Men å andra sidan, det har jag ju redan så det behöver jag ju inte:-)

SNÖ Kapitel 1

Då och då kommer jag nu lägga ut en liten historia som jag knåpar på här i stugan. Håll till godo! Alla likheter med verkliga platser är bara sammanträffande...:-)

Det saknas en kristall i min kristallkrona. Det finns kanske 100 kristaller i kronan. En är borta . 99% är kvar. 1% är nästan ingenting. Om jag har 1% kvar av lönen är jag i exempelvis väldigt väldigt stort behov av att låna pengar från någon. Pappa. Eller sambons kreditkort. Speciellt om det är mer än en dag till lön. 1% hit eller ditt, ändå tänker jag mycket på den saknade kristallen. Denna lilla procent. Den försvann i flytten. Flytten från storstaden och singellivet, till den lilla gula stugan mitt i skogen och sambolivet. Kristallkronan är ganska gammal. Inte direkt antik, men gammal. Jag tror att den har omkring femtio år på nacken. Är ganska obildad på antikviteter så jag vet inte. Antikrundan på tv är kul, men de har aldrig haft med min kristallkrona. Därför vet jag inte. Jag köpte den begagnad på en loppis i Göteborg. Någonstans nära kanalen, jag har glömt vad loppisen kallas, men det är alltid massor av människor där. Överpriser, massor av innefolk och fyndletande studenter. Innefolket letar mest efter coola retromöbler, gärna några ovanliga stolar av Herr Mattson eller föremål av någon designer som jag redan glömt namnet på. Men han är väldigt känd. Studenterna är istället ute efter renovertingsprojekt, gärna så billiga grejer att man kan glömma kvar dem i kollektivet när man flyttar där ifrån. Eller släpa vidare när man blir äldre och flyttar ihop med sin första riktiga partner. Och dumpa den i grovsoprummet. Så någon annan fattig student kan ta det till sitt kollektiv. Bra partnerval har man gjort om sambon efter några månader diskret häller för mycket vin i soffan eller sängen eller vad det nu må vara, så den måste bytas ut till ett billigt, men fräscht IKEA alternativ. Ja, jag höll nästan på att glömma, det vimmlar av nyanlända invandrare på loppisen som försöker göra betonglägenheten lite hemtrevlig. Vad de vill ha vet jag inte riktigt, vi brukar i alla fall inte trängas runt samma saker. Något stort och vräkigt i plast, eller ett vitrinskåp med möjlighet att exponera alla finglas, och kort på de femtioelva barnbarnen, vad vet jag. För övrigt avskyr jag att köpa soffor på loppisar. Därför gör jag det inte. Och sitter ogärna i dem.
Jodå, jag är just den sambon som häller ut vin. Fast det var ett inte ett bokstavligt exempel. Själv låter jag någon av katterna kissa i soffan eller i sängen. Loppissoffor känns alltid lite smutsiga, och jag kan inte låta bli att fundera på vem som haft den tidigare och vad som skett i den. Nä, tacka vet jag prylar man kan skölja av. När jag såg kristallkronan älskade jag direkt det rena och raka, men samtidigt oändligt gnistrande och sprakande. Priset var inte direkt avgörande, men givetvis hindrade det mig inte att pruta. Att säga att jag inte hade mer än si och så mycket pengar på kontot men att jag så gärna villa ha den. Jag kan tillägga att jag vid detta tillfälla hade betydligt mycket mer pengar på kontot än 1% av lönen Därför behövde jag kristallkronan. Nu. Det fungerade som vanligt, prutande alltså, och pojkvännen fick släpa hem den till Masthugget. Via spårvagnen. Och sedan bussen, eller kanske tog vi trapporna, eller nej, det var nog bussen. Sedan fick jag ångest över att jag egentligen inte hade råd. Procent hit eller dit, men det var minst två veckor till nästa lön. Minst, antagligen fler. Typ fyra. Tjurade en bra stund tills vi hängde upp den. Eller vi och vi. Det var nog pojkvännen som fick krångla upp den. Jag är ju väldigt kort. Så vacker den var!
Nu saknas det en kristall. Jag kommer nog aldrig hitta en likadan. Om jag inte betalar en förmögenhet för att låta någon slipa upp en kopia. Men det kommer jag inte. Mest därför att jag är bekväm och inte anstränger mig tillräckligt med att leta upp någon expert. Och för att det givetvis inte var mitt fel att den försvann, inte det minsta alls. Och för att jag misstänker att det kan bli dyrt. Kanske nästan lika dyrt som hela kristallkronan. Och det är ju massor av kristaller kvar. Slipade och lite dammiga. Glömde var jag gjort av den speciella kristallkronesprayen. Den har nog inte försvunnit, är bara tillfälligt borta. Annorlunda är det med kristallen. Det kommer för evigt saknas en kristall, ett glapp i kronan. Som en glugg bland vita tänder, eller som en saknad tangent på ett piano. Eller som en trasig tangent på ett tangentbord, nu talar jag om datorer, inte pianon eller synthar. Min “f” tangent var sönder länge. Tills killen på “Mac” affären fixade det gratis. Sjyrre. Blev så glad den gången så jag bestämde mig för att förevigt bara handla dataprylar på Mac. Trevlig och söt var han också. Och de hade en lustig ny pryl, en talande kanin, som jag bara måste ha. Vit och söt. Sötare än killen som fixade tangenten. Tänk om loppisen hade samma service. Vad jag minns var det mest ganska tjuriga tanter. Inte söta alls. Om jag ens kom på tanken att be om något dagen efter ett köp skulle de nog förvandla mig till en groda eller liknande. Fantastiskt att jag lyckades pruta när jag tänker närmare på saken.

Otäcka drömmar

De senaste nätterna har jag drömt mycket och intensivt. Och inget trevligt. Nattens dröm var en lång historia där jag bråkade med de flesta, men jag minns mest ett jobbigt gräl mellan mamma och jag, och sedan mellan U och mig.
Vad jag bråkade med mamma om minns jag inte men, vi grät och det var farligt jobbigt. Minns att en fd kollega satt i rummet bredvid, och jag var rädd att hon skulle höra våra skrik...

När jag sedan bråkade med U var vi på systemet. Vi kom i sista minuten och jag frågade efter namnet på ett vin jag ville ha. När han ansåg att han inte hade tid att svara blev jag sur och sprang ut och grät. Sen ville jag ha en djup diskussion med honom, men han skrattade bara. Det var kanske det jobbigaste.

Sen är tanken att jag ska vakna och känna mig utvilad. Sällan! Jag känner mig omskakad och förvirrad och på dåligt humör. Inte blev det bättre av kantarellfjaskot igår.

U och jag ville ha en myskväll och skulle göra stekta kantarellsmörgåsar. Gick en rejäl runda för att få tag på några liter. Et timme senare var vi nöjda och jag skulle ta tag i rensandet. att rensa kantereller är inget kul, och jag rensade och rensade och rensade...och rensade. Sen stekte vi dem och la dem på rostade mackor. Precis när vegeterianen U skulle ta första tuggan ser han en knaperstekt mask i tvåcentimetersklassen som ligger på toppen och ser oaptitlig ut. Varken han eller jag klarade av kantarellerna och det blev ostmackor för oss båda. Nästa gång får han rensa!

Dock va det en riktigt rolig dag påstan igår. Det var marknadsdag inne i Jönköping och det var massor av låga priser och Traderafyndsmöjliigheter. Jag köpte lite till mig, lite till Tradera och ett par rejäla ecco vinterstövlar för halva priset. Hittade också hemliga påsar från The body shop där man fick en massa grejer för 39 kr. Köpte två påsar och blev verkligen klatt förvånad. Hälften till mig, hälften ut på auktion. Nu är jag pank och ska till London om två veckor och där hade jag också tänkt att shoppa loss. Snälla Traderare köp mina grejer, dyrt!
Köpte en Trisslott för att muntra upp min ekonomi. Den var en supertrisslott för 40 kr, kunde vinna respengar eller vad det nu var. Till min förvåning vann jag...25 kr. Toppen eller nåt.

Lördagsmorgon

Att vara ledig på fredagar, även om det bara är varannan, är lyx. För känslan av att gå upp på lördagen, och upptäcka att det just är lördag, och inte söndag är obeskrivlig. Man är så inställd på att efter en dags ledighet, så är det söndag. Och när så inte är fallet, utan jag gång på gång kommer på att jag är ledig imorgon också, ja då känns det riktigt bra att vara jag!

Men jag drömde lite otäckt inatt. Jag skulle göra ett prov i engelska, och det gick åt skogen. Drömmen härstammar från att mina elever måste göra test i engelska för att veta vilken nivå som vi ska placera dem i. Jag och min kollega S, som i snäll, för vi trivs ihop, ska ha den lägsta gruppen en gång i veckan. Detta gör mig nervös för min engelska har mycket till övers. Därav känslan av provet i natt antar jag. Jag kan trösta mig med att jag vet att jag är dålig på engelska. Mycket värre är det folk som tror att de kan allt, och menar att de är kapabla att undervisa i alla möjliga ämnen. Fullt av sånna på jobbet.

Men jag tränar engelska. Ulf fixade lite Neil Gaiman åt mig igår. Ljudböcker alltså. Tyvärr kom inte hela berättelserna med, men bra var det! Jag bad honom just hjälpa mig att få ner resten. Jag har haft min apple, min ipod i ett år, dator sedan jag gick på lekis...han skaffade sina macgrejer för någon vecka sedan. Han kan redan mer. Skulle vilja påstå att det är könsbundet, eller att det handlar om något genetiskt, men så är inte fallet. Jag tror det i mitt fall bygger på avståndstagande. Så fort maskinerna inte gör precis vad jag vill, börjar jag tjura och vägrar befatta mig med dem. Försökte lägga in en besöksräknare här på bloggen. Svärmor har lyckats på sin, inte jag på min! Trixade och försökte fundera över tråkiga obegripliga HTML koder i flera minter. Förstod inte, det blev bara fel, fel och fel...får när jag kommerihåg fråga henne om hjälp. Så det kan inte vara åldersrelaterat heller...eller kanske, jag är både yngre än henne och yngre än U...så kanske lär jag mig med åren? Tur att jag då kan ta rollen som liten korkad flickvän och låta U fixa det. Ja, inte räknaren, utan ljudböckerna( inte heller han fixade räknaren, så jo, kanske är det åldersrelaterat?) Ja, vad jag skulle berätta var alltså att jag känner mig duktig när jag lyssnar på engelska på promenaden. Kom just på att jag borde söka efter littkursens böcker på ljudboksformat, på engelska...jesus vad duktigt, och bekvämt på samma gång!

Just nu i dessa memoarer ringede farmor. Hon undrarde om hon kunde få telefonnumret till farfar. Att han har varit död i tre år verkade hon glömt, och ville veta om han jobbade eller bara var bortrest. Vad säger man? Jag sa att han var bortrest, hade mycket att göra och tyvärr inte kunde ringa. men att han tänkte på henne varje dag, och att han hade det jättebra och men saknade henne. det verkade faktist lugna henne något. Hon kanske, vet, egentligen? Vilket fall var det underbart att tala med henne. Hon har varit för svag för telefonsamtal i nästan ett halvår, och givetvis har jag besökt henne då och då, men jag har verkligen saknat våra samtal. Det är så jobbigt med gamla människor. farmor är den äldsta jag har, och eftersom vår släkt är ganska liten så betyder vi väldigt mycket för varandra. Blä, nu blev det jobbigt, nu vill jag bara åka och hälsa på henne....

Till roligare saker, så ska jag snart ut p stan! igår var det regnigt värre, men nu skiner solen och det ser ut som en härligt kylig, men solig höstdag. Kanskle går jag en kantarellrunda senare? Svärföräldrarna tog snällt med sin någon påse, vilket innebär att jag äntligen har mer plats i frysen och således har rätt att plocka fler. Det är alldeles för fuktigt i vårt hus för att vi ska kunna torka svamp. Provade förra året och de möglade ihop. Alla kryddor blir fuktklumpar efter en dag utan lock...U brukar säga att det är mitt fel att jag inte sätter p locken ordentligt. Men jag tror att om vi bodde i ett hus med lägre luftfuktighet skulle det inte vara ett problem. Så det är huset han borde gnälla på, inte mig. och för den delen tror jag att det är lättare att få ett hus som mindre fuktigt, än att lära mig sätta på locken. På vintern har vi så mycket fukt på fönstrena att det rinner, innomhus! så det är verkligen fuktigt här. Därav hopplöst att torka svamp. Därav behovet av en ny frys. Som vi inte har plats till. Men jag har ett eget spa, så flytta tänker jag inte, aldrig!