måndag 17 september 2007

London

Nu ska jag berätta om min fantastisk Londonresa! Resan började dock mindre bra, och slutade mindre bra, men var helt perfekt på mitten!

Vi skulle åka på onsdagskvällen förra veckan, och jag passade på att bli rejält sjuk på tisdagskvällen. Snuvig, halsont och feber. fick sjukskrivamig på onsdagen och mådde inget vidare. När vi åkte till Göteborg och säve på kvället, ja då undrade jag vad jag pysslade med egentligen. sängen kändes som ett lockande alternativ. Resan gick bra, vi störtade inte, och kom fram till vandrarhemmet mitt på natten. Vandrarhemmet var ett vanligt engelskt hus, sånt där helt typiskt som gatorna är fulla av . Detta var i tre våningar inrett med tre rum, duch och kök på varje våning. Ganska trevligt och riktigt sköna sängar, ovanligt för London kan jag säga efter en bunt misslyckade dyra alternativ på tidigare resor dit.

Torsdagen tog vi det lugnt och spatserade på stan, Oxfordstreet och camden Town. Köpte dessutom glass, två kulor till U och en till mig för 70 kr! och två koppar kaffe+en kaka för hundralappen. Ja, det ÄR pinsamt dyrt där borta. Men både kaffet och glassen var god, om än inte hundrakronorsgod. På kvällen satt vi på lokala puben, men jag nmådde inget bar och vi gick hem ganska tidigt.

Fredagen var jag fortfarande krasslig. Till Harrods och där köpte vi en väldigt stor och ful och underlig juldekoration i deras permanenta julavdelning. Den tog förövrigt upp all plats som vi hade i väskan på hemvägen. Ser ut som något direkt hämtat från " A nightmare before christmas", så inte underligt att vi var tvungen att köpa den för bara 50 pund.
Vidare till The Who shop, elller vi var nog där först när jag tänker efter. Vi köpte massar Dr Who relaterade saker, mestadels Dalek prylar. vad sägs om en väckarklocka eller självlysande telefonboxar?

På kvällen delade vi upp oss i en slags minivariant p möhippa. verkligen trevligt med chips och vinäger samt torr cider! Dagen därpå var det dagen D. Vigsel, lång borgelig variant som var en fin upplevelse. Karin var jättefin i sin klänning och allt flöt på bra. Dock strulade musiken lite, men det var egentligen inget större problem för oss som inte visste vad de egentligen hade tänkt. Jag trodded det skulle gå mycket fortare, men det var liksom "på riktigt" och kändes som en riktig vigsel och inte bara pappersarbnete som jag hört att det kan kännas som här hemma. På kvällen var det Fest och det var fullt av folk, närmare 100 personer. God mat och trevliga människor, härlig stämning och jag tror alla hade en kul kväll! Lille Alex var med hela kvällen och maken till snäll bebis får man leta efter!

Hemresan slutade dock inget kul. Tog taxi till flyget, det gick snabbt och bra. men när U skulleköpa lite mat till flygresan lyckades jag på något sätt taoppa mina svindyra solglasögon. Det kan blan annat bero på att vi fick packa runt allt hundra gånger eftersom de är supernojiga med säkerhetskontrollerna. Av med skorna, bälten, jackor, bara 1 dl vätska, bara en väska...detta gjorde sitt till att vi hade dubbla jackor och var allmänt stressade. Det ironiska var att jag precis tidigare hade kollat på just solglasögon i taxfreen för att fördrivfa tiden. så det var abara att gilla läget och köpa det åpar som jag just hade ratat, men gillade bäst av de ratade paren...ja, jag var tvungen att köpa dem, prova själv att köra bil i motljus utan solbrillor. Och ja igen, jag vill ha märkesglasögon, lite lyx ska man unna sig när man bor i skogen!

Sen när vi skulle landa höll vi på att störta. Sant, ingen överdrift. Vi svängde något fasansfullt precis före landningen, och hela planet vinglade från sida till sida. Vi slog i marken med en så kraftig duns att flera, varav en var jag, skrek till. Men vi överlevde, och än en gång får jag konstatera att människor ska hålla tillpå marken.

Slutsats: Det är värt att nästan störta och toppa farvoitglasögonen, och snyta sig stup i kvarten och äta halstabletter och vara hysteriskt rädd i flygplanet för att få chansen att shoppa onödiga men väldigt roliga grejer i London samt festa loss på härli cider och vinägerchips. Dessutom bor världens sätaste bebis där, vilket också har en viss dragningskraft på mig!

1 kommentar:

LenaL sa...

Men oj, hu, illa nog med glasögonen men vinglet vid landningen verkar ruskigt ruskigt! Och där satt vi i godan ro och visste inget! Nu måste jag snart ringa och prata med dej. Hade jag tänkt ändå, i och för sej.
Kram i massor!