Utsugarna

Den senaste tiden har jag påträffat "utsugarna" allt för ofta.

Utsugarna är dessvärre inte ett smeknamn på fästingar eller blodiglar. Nix pix, det är vänner i ens omgivning som bara vill ha.

Det är folk som bara utnyttjar, utan att ge tillbaka, störande lismande, och ofta helt omedvetna över sitt beteende. Det hoppas jag i alla fall, för om inte, är det riktig illa.

Jag anser nog att det finns två typer av utsugare. Den ena varianten, Veklingen, klarar inget själv, och behöver ständigt din hjälp. Ber om allt från att få låna dina svindyra nyinköpta kursböcker, till att du ska släppa in Veklingen gratis på din klubb. Eller varför inte låna din symaskin och glömma lämna tillbaka den? Även familjen vill Veklingen åt, dina vänner är Veklingens vänner, ditt liv är Veklingens liv. Men bara gobitarna, såklart. Här är problemet inte själva givandet, för det ska man göra som en god vän. Problemet är snarare utbytet av tjänster, för du får aldrig någonsin någonting tillbaka. Ber du personen i fråga om att få en kopia av ett recept, så glöms det hela tiden. Behöver du kattvakt, är personen ständigt bortrest. Veklingen kan också vara intensiv och intresserad samt medhållande på en fika med dig. Sedan, när ni möter chefen, vågar Veklingen inte stå för det ni var överens om, och är bara tyst, eller till och med på chefens sida.

Andra varianten, Snabbisen, är inte heller någon hit. Du kommer på ett projekt, personen i fråga håller sig frånvarande under själva processen. Men när det nästan precis är klart, hoppar Snabbisen fram, ändrar typsnittet på rubriken, och är sedan först med att ta åt sig hela äran. Kan även vara så att ni diskuterat något i leda på jobbet, Snabbisen har alltid haft andra åsikter. När det dock visar sig att du hade rätt, byts sida snabbare än kvickt.

Förövrigt lurade två av mina kollegor mig idag. När jag gick på blåsningen skrattade de i säkert en kvart, och fnittrade resten av dagen. Det kändes skönt. Kollegor som retas, är bra kollegor.