Att inte undvika en salstenta

Det är 10 veckor kvar. Jag skulle önska att det var två. Tills salstentan. I litteraturvetenskap. BLÄ! Vill inte, kan inte, orkar inte. För det är nog främst orkar inte.
Det gnager och snurrar i mitt huvud. Hela tiden, minst en gång i timmen. Eller oftare.
Men idag började jag läsa några trista dikter från medeltiden och tidigare. Eddan och liknande. Lite kul, omjag nu pallar mig igenom kursen kommer jag läsa alla de där mästerverk som man plågades med under gymnasietiden. Men nu på riktigt, och nu i sin helhet. Kul är ju just det, för det är böcker som man hör om, läser om, och som refereras till mest hela tiden. och nu ska även jag bli en del av dem. Så lite kul är det. Om det inte vore för min tentaångest.

Idag älskade jag mina elever!De var skojiga och riktigt trevliga. Jag hade kul på lektionen och vi skojade en hel del. En elev, elev E, var inte nöjd. han vill ha ordning och reda, pengar på fredag. men han kommer nog lära sig att mycket av språket kommer genom småprat, och inte kongruensböjningar( adjektivets böjningsformer, positiv, komparativ och superlativ:bra, bättre bäst).
Även bra ledarskap bygger på att möta personalen i de små samtalen. Så helt fel ute är jag inte. Vi talade om svenskars alkoholvanor, vikingarnas utseende och huruvida man kan få barn i 40 årsåldern eller inte.

Vi har nu 20 elever i min klass, och det är fem för många. Även om de är så gulloga så, är det svårt att möta alla och ge alla den uppmärksamhet som de förtjänar. Jag har kännt mig otillräcklig hela dagen och det är inget kul. Vi ska tydligen anställa en lärare till, men det lär ju dröja en månad, minst. Och jag vet inte hur vi ska klara oss under tiden, vi går på knäna och har inte en lugn minut. Tur att jag trivs så bra med arbetslaget och att aleverna faktiskt är så goa!