måndag 24 september 2007

Elefanttårar

Igår grät jag så kinderna blev alldeles blöta. Jag snyftade och mådde dåligt ganska länge. Sen kom jag på att jag dessutom lagt bort fjärkontrollen och inte kunde stänga av Tv´n. Då glömde jag sorgen och irriterade mig över min slarvighet istället.

Vad var orsaken till detta drama mån tro? Jo, sista avsnittet på "Six feet under". Om du inte har sett de fem fantastiska åren, kan jag ändå meddela att alla dog. Ja, alla dog. Alla mina vänner somhar varit med i stugan när U varit i Kalmar och i Ryssland. Hela min andra Ameriskanska familj, som jag nu känner innan och utan. Och nu är set slut. Slut slut. Detta var nästan lika traumatiskt som sista avsnittet av Buffy. Kanske ännu värre, för efter Buffy hade jag Angel, och nu, vad har jag nu...tomhet...:-(

Kanske ska börja se på Rome, eller försöka mig på Deadwood igen? Eller se om Dr Who? Eller kanske borsta tänderna och gå till jobbet?

En ny vecka...så nog köra lite avtrubbande filmer om judendomen idag. Tystar eleverna och får dem att hamna i ett komalikt tillstånd. Ja, jag vet att de skickar lappar och bläddrar i filofaxer. Men de är tysta och snälla under tiden och de kanske i bästa fall lär sig något nytt?( Dessutom behöver jag plugga litteratur, och en entimmasfilm är alldeles utmärkt för detta, så elevrna och jag är eniga, filmer är bra för att göra annat under.)

2 kommentarer:

Anonym sa...

FY DIG! Jag har ju bara sett 1 säsongen. Trots en trevlig helg överväger jag nu allvarligt att säga upp bekantskapen med dig. Du kan räkna med en gruvlig hämnd...

LenaL sa...

Man ska inte titta på såna sorgligheter, varför håller du dej inte till Simpsons om du vill ha en amerikansk familj? Eller Morden i Midsommer om du vill ha lite död och elände ändå? Med en dåres envishet undviker jag alla filmer som är det minsta sorgliga, hur bra de än är, avskyr att gråta över såna. Bestämde mej efter Såsom i Himmelen att det fick vara bra med allt sånt. Fast nu kan jag förståss köra ner huvudet i stickningen om det blir sorgligheter på tv, det kunde jag inte förr. Så nu är jag jätteglad jämt!