Frost på bilrutan

Imorse när jag skulle köra till jobbet var det ett tunt, men väldigt isigt och täckande lager av obehaglighet på rutorna.
I september!
Jag fick snabbt skynda in i förrådet och rota fram skrapan som jag trodde skulle få stanna kvar där tills slutet på november. Nu fick jag stressa som en tok för att hitta skrapan, skrapa och försöka komma iväg till första lektionen.
Sen höll jag på att krocka. Det blir någon underlig effekt med iskylan, min andedräkt och extrekt starkt solljus precis i ögonläge. För rutan immade igen och solen sken och jag såg inte ett smack. Fick göra en plötslig inbromsning efter ca 25 meters körning och stanna bilden. Visste inte hur långt ut på väggrenen jag stod, eller om jag hade någon bakom mig. Såg absolut ingenting. tack och lov var det tydligen ett väl valt ställe att tvärstanna på, för etfter lite spolarvätska och putsning med handen gick det utmärkt att köra, och ingen hade hunnit köra in i mig.
Slutsats: ta med solbrillorna imorgon.

Tror att jag jobbade idag, och tror att jag fikade med kollega S efteråt. Vet att jag nonchade kollega H ( som i hopplös), och inte orkade lägga mig i hennes knasiga frågor om huruvida hon kunde ha sin handväska i ett låst skåp på lärarrummet eller inte.
Ridskolan ringde förresten, och vi ska börja rida nästa onsdag. eller inte jag, men ändå vi. S får börja rida utan mig, men bara en gång, för jag är på väg till London ungefär precis när ridlektionen börjar. Får lätt kramp när jag tänker på London. Har aldrig varit på bröllop tidigare, och jag är pank men vill inte vara pank när jag är där. Pengar pengar pengar. Och pengar igen. I mitt nästa liv ska jag antingen bli munk och strunta i pengar eller bli miljonär så jag också kan strunta i pengar. Vid närmare eftertanke väljer jag miljonär.